Louvor e adoração
O louvor e a adoração são o propósito supremo da vida cristã. A Bíblia está repleta de exortações a louvar o Senhor — com cânticos, instrumentos, danças e com todo o nosso ser.
Louvai ao Senhor!
Todo ser que respira louve ao Senhor! O louvor é o sacrifício agradável que oferecemos continuamente a Deus.
Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).
[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahveh, vars innebörd är den evige.]
[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".]
Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],
prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6-8]
Prisa honom för hans mäktiga (väldiga) gärningar,
prisa honom för hans enorma storhet.
[Här i vers 1-2 uppmanas vi att prisa Gud i stort och smått, i hans helgedom syftar på templet i Jerusalem, där Gud har valt att ha sin boning mitt ibland oss. Himlavalvet säger oss att Gud inte bara finns i vår mitt och i vårt hjärta utan i precis hela sin skapelse. Det finns med andra ord ingen omständighet som kan hindra oss från att prisa Gud.]
Prisa honom med [det explosiva] ljudet av shofar (vädurshorn),
prisa honom med [de milda ljuden av stränginstrumenten] nevel-lyra (psaltare) och kinnor-harpa (kithara).
[Shofarer användes inte som ett instrument utan för att ge en signal. Det räknas troligtvis upp först här, eftersom det ofta användes för ange att något började, som t.ex. en högtid. Nu börjar lovsången! Nevel-lyran hade enligt den judiske historikern Josefus 12 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder eller att instrumentets form liknade en skinnsäck. Kinnor-harpan var också bärbar och mindre med 10 strängar. När båda dessa instrument nämns tillsammans blir summan av strängar 22 strängar – lika många som antalet hebreiska bokstäver! För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2; 2 Sam 6:5.]
Prisa honom med tamburiner och dans,
prisa honom med stränginstrument och flöjt.
Prisa honom med stora (högljudda) cymbaler,
prisa honom med små (lågmälda) cymbaler.
[I vers 3-5 uttrycks motpoler som uppmanas att prisa Herren (Jahveh). Shofarens skarpa, explosiva och starka ljud med en känsla av staccato, i motsats till harpan och lyran som har förhållandevis svaga, milda ljud med en känsla av legato. I vers 4 nämns tamburiner och dans som ger känslan av både starka ljud och vilda, snabba rörelser i motsats till stränginstrument och flöjt som har lugnare både ljud och tempo. I vers 5 nämns först stora, nästan skrällande, cymbaler med en mäktig klang i motsats till små cymbaler som har ett sprött och välbehagligt klingande ljud.]
Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah).
[Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Prisa honom med tamburiner och dans,
prisa honom med stränginstrument och flöjt.
Låt dem prisa hans namn med dans,
låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor).
[Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se 2 Mos 15:20. Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se Ps 33:1-2.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Sjung till Herren (Jahveh) en ny sång
och hans lov i de heligas församling.
Låt dem prisa hans namn med dans,
låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor).
[Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se 2 Mos 15:20. Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se Ps 33:1-2.]
För Herren (Jahveh) har sin glädje i sitt folk.
Han kröner de ödmjuka med frälsning.
Låt de heliga jubla (triumfera) i härlighet,
låt dem ropa (höja gälla triumferande jubelrop) på sina bäddar (dynor).
[Dag som natt, eller att firandet pågår hela dagen ända in till natten.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahveh, vars innebörd är den evige.]
[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebr. hallelu-jah, följer sju imperativ av hebreiska verbet hallelu. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2-4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.]
Prisa Herren (Jahveh) från himlarna,
prisa honom i höjden [ovan jorden].
Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
prisa honom alla ni [himmelska] härar.
Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla strålande stjärnor.
Prisa honom, ni himlars himlar,
och ni vatten ovan himlarna. [1 Mos 1:7]
[Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebr. shemesh och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebr. shem i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till 1 Mos 1:7 och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se Upp 4:6; 15:2.]
Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2-4] prisa Herrens (Jahvehs) namn,
för han befallde, och de blev skapade.
Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den.
[Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se 2 Mos 18:16, så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
[Vers 7-12 hör ihop till en enhet. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se Ps 8:6-7.]
Prisa Herren (Jahveh) från jorden:
[Haven:]
Ni stora havsdjur (sjömonster)
och alla djup.
[Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: tanninim och tehomot. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska tanninim är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se 1 Mos 1:21. Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se Ps 74:13-14; 104:26; Job 3:8; 39:20-40:25; Upp 12:3. Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i 1 Mos 1:2. Det kan syfta på allt skapat i havet, se 1 Mos 1:20.]
[Atmosfären:]
Eld och
hagel,
snö
och rök;
du stormande vind
som gör (uträttar) hans ord [befallning].
[I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar.
Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
[Landskapet:]
Berg och alla höjder.
[Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].
[Djuren:]
Vilda djur och alla [tama] boskapsdjur,
kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.
[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
furstar (ledare) och alla domare på jorden.
[Alla människor:]
Ni unga män och unga kvinnor,
gamla tillsammans med unga.
[Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]
Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7-12] prisa Herrens (Jahvehs) namn,
för bara hans namn är högt,
hans majestät (ära) är över jorden och himlarna
Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.
Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.
Louvor como estilo de vida
Bendirei ao Senhor em todo tempo; o seu louvor estará sempre nos meus lábios. O louvor não depende de circunstâncias.
Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Avimelech [troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån).
[Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat (1 Sam 17). Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen" (1 Sam 18:7). Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flydde från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där började ryktet sprida sig om vem han var och David greps av fruktan. Han låtsades vara galen och släpptes fri (1 Sam 21:10-15).
I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Avimelech. Den sista delen av namnet är melech, vilket betyder kung på hebreiska. Avimelech är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Avimelech gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Avimelech. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor och att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
______
Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Avimelech [troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån).
[Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat (1 Sam 17). Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen" (1 Sam 18:7). Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flydde från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där började ryktet sprida sig om vem han var och David greps av fruktan. Han låtsades vara galen och släpptes fri (1 Sam 21:10-15).
I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Avimelech. Den sista delen av namnet är melech, vilket betyder kung på hebreiska. Avimelech är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Avimelech gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Avimelech. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor och att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
______
Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Avimelech [troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån).
[Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat (1 Sam 17). Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen" (1 Sam 18:7). Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flydde från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där började ryktet sprida sig om vem han var och David greps av fruktan. Han låtsades vara galen och släpptes fri (1 Sam 21:10-15).
I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Avimelech. Den sista delen av namnet är melech, vilket betyder kung på hebreiska. Avimelech är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Avimelech gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Avimelech. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor och att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
______
Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahveh) alltid,
hans lov ska ständigt vara i min mun.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]
I Herren (Jahveh) ska hela min varelse (min själ, allt vad jag är, hebr. nefesh) berömma sig,
låt den ödmjuke höra och glädja sig.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "I" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren (Jahveh).]
Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet
och prisa dig mer och mer.
Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],
ja, du förlöste mig från moderlivet.
Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.
Min mun är fylld med ditt lov
och med din ära hela dagen.
Min mun är fylld med ditt lov
och med din ära hela dagen.
Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov,
hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat).
Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång ("mot dess ingång", dvs. i väster) [över hela jorden]
ska Herrens (Jahvehs) namn prisas.
Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].
För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]
Adoração em espírito e verdade
Os verdadeiros adoradores adorarão ao Pai em espírito e em verdade. Deus busca os que o adoram com coração sincero.
Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.]
Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."
Kom (börja gå, vandra; sätt igång)!
Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
till Herren (Jahveh).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
till vår frälsnings klippa.
[Det hebreiska ordet jesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)
med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]
med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.
För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahveh)
och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:3; 96:4]
I hans hand är jordens djup,
och bergstopparna tillhör honom.
Hans är havet, för han gjorde det,
hans händer formade torra land.
[Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för "torrt land" är jabasha, se 1 Mos 1:9-10; 2 Mos 14:16; Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på "torra land". Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet "torra land" för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]
Kom (kom in, gå in)!
Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)
och böja oss (böja våra knän);
låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte.
[Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]
En tacksägelsepsalm.
______
Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahveh)
[alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)!
[Det hebreiska verbet rua beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.]
Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahveh)
i [största] glädje [med fröjd, munterhet och nöje],
kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro)
i jubelsång [med triumferande fröjderop]!
Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahveh)
i [största] glädje [med fröjd, munterhet och nöje],
kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro)
i jubelsång [med triumferande fröjderop]!
Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],
[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,
välsigna (lova; tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]
[Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]
Sjung till Herren (Jahveh), en ny sång.
Sjung till Herren (Jahveh), hela jorden.
Sjung till Herren (Jahveh), välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.
Återberätta om hans ära bland hednafolken,
hans under bland alla folk.
För Herren (Jahveh) är stor och högt är han prisad,
han ska fruktas högt över alla gudar (elohim).
Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
men Herren (Jahveh) är den som har gjort himlarna.
Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahveh), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahveh), ära och makt.
Ge till Herren (Jahveh), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar [templet i Jerusalem]. [Motsvarande fras i 1 Krön 16:29 har "inför hans ansikte"; templet fanns inte när psalmen skrevs. Gårdar (pluralis) syftar på både inre och yttre gården i templet.]
Tillbe Herren (Jahveh) i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden.
A grandeza de Deus
Grande é o Senhor e mui digno de louvor! Sua grandeza é insondável. Os céus declaram sua glória e toda a criação o adora.
Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar).
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "Stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]
Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
men du svarar inte,
även på natten,
men får ingen ro (vila).
Rädda (fräls) mig från
lejonets gap,
från vildoxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig!
[Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Jag ska dokumentera ditt namn (återge med matematisk exakthet – hebr. safar) [sjunga ditt lov]
för mina bröder (landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
[Heb 2:12]
Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Det är gott (välsignat) att [till stränginstrument] lovsjunga vår Gud,
ja, det är ljuvligt (härligt, vackert – hebr. naim) och passande (det enda lämpliga – hebr. nave)!
Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahveh) är god,
sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.
Herren (Jahveh) regerar (är kung)!
Låt jorden jubla,
låt de fjärran kusterna (öarna) [jordens mest avlägsna platser] glädja sig.
Gläd er i Herren (Jahveh), ni rättfärdiga,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher).
[Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se Ps 6:6; 30:5.]
[Herren vänder sig nu till folket:]
Jag är Herren (Jahveh), detta är mitt namn.
Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
Cânticos e instrumentos
Cantai ao Senhor um cântico novo! Louvai com salmos, hinos e cânticos espirituais, fazendo melodia no coração ao Senhor.
Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni
med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)
och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;
när ni sjunger
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och
andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]
med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].
[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]
Låt den Smordes (Kristi) ord (gr. logos – i singular) rikligen bo i (hos) er, när ni
med all vishet undervisar (lär ut; instruerar)
och vägleder (förmedlar förståelse, milt varnar, förmanar) varandra;
när ni sjunger
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger] och
andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15]
med tacksamhet i era hjärtan till Gud [över den nåd han villigt sträcker ut].
[En parallell till denna vers finns i Ef 5:18-21, där uppmaningen är att låta sig uppfyllas av Anden. Paulus visar på vikten av Ordet och Anden i den troendes liv.]
Tala ständigt till varandra med:
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se 1 Kor 14:15].
Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
av hela ert hjärta till Herren.
[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även Kol 3:16.]
Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
Jubla (höj gälla triumferande jubelrop) i Herren (Jahveh), alla ni rättfärdiga;
lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg].
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh) med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor),
prisa (spela till) honom med tiosträngad nevel-lyra (hebr. nevel).
[Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (1 Sam 10:5). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se Job 38:37. Se även Ps 150:3; 2 Sam 6:5.]
Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
spela skickligt [knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje [skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]!
[Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:9; 14:3.]
David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
Sjung till honom, musicera till honom,
begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). [Ps 105:2]
Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6-7. Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:5; 37:31; 44:19; 73:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]
En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8-11; 4 Mos 5:12-15]
______
Av (för) David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
______
Jag vill sjunga om nåd (omsorgsfull kärlek) och rätt (rättvisa),
till dig, Herre (Jahveh), ska jag sjunga mitt lov.
Av (för) David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
______
Jag vill sjunga om nåd (omsorgsfull kärlek) och rätt (rättvisa),
till dig, Herre (Jahveh), ska jag sjunga mitt lov.
Louvor nas lutas
Paulo e Silas louvaram na prisão e houve terremoto. O louvor é arma espiritual que transforma circunstâncias e derrota o inimigo.
Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.
Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.
Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren (Jahveh) i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna.
När Job hörde detta ställde han sig upp och rev sönder sin mantel och rakade sitt huvud [dåtida seden för att visa sorg, se Joel 2:13; Jer 7:29; Mika 1:16]. Sedan kastade han sig raklång till marken [i vördnad för Gud] och sa:
"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
och naken kommer jag att dö (återvända).
Herren (Jahveh) gav [alla ägodelar]
och Herren (Jahveh) tog [bort dem].
Lovat är Herrens (Jahvehs) namn!"
[Versen har en fin poetisk rytm där ordet "naken" binder ihop den första delen med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se 1 Mos 3:19; Ps 139:15, men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
Herre (Jahveh), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).
Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,
tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].
[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]
Hör Herre (Jahveh),
jag vädjar om din nåd (oförtjänta kärlek; favör),
Herre, var min hjälpare."
Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
och klädde mig i glädje.
Det är som om man krossade benen [i min kropp – det skär ända in i märgen],
när mina motståndare hånar (förtalar, kränker) mig.
Hela dagen säger de till mig:
"Var är [nu] din Gud?" [Fienden ställer samma fråga i vers 4.]
Och han sa till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Gratidão e louvor
Em tudo dai graças. O louvor nasce da gratidão por quem Deus é e pelo que Ele faz. Cada bênção é motivo de adoração.
Av (för) David.
______
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
Av (för) David.
______
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (hela min varelse),
och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].
[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
Av (för) David.
______
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (hela min varelse),
och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].
[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
som helar alla dina sjukdomar (brister),
som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh),
min själ (hela min varelse),
och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].
[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.]
För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11; Jer 31:25; Luk 1:53]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
Herre (Jahveh), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning.
[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,
för du har gett mig vishet och kraft.
[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]
Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.
För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."
A majestade do Rei
Ao nome de Jesus todo joelho se dobrará. A adoração culminará na eternidade, onde os redimidos louvarão ao Cordeiro para sempre.
De sa med hög (stark) röst:
"Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot:
makten [gr. dynamis – kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar]
och rikedom
och vishet
och kraft [gr. ischys – förmåga, styrka att genomföra Guds gärningar]
och ära (pris, aktning, respekt)
och härlighet (ära, lovprisning)
och lov (lovord, lovprisning)."
[Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker innebörden av att Jesu död på korset är det fullkomliga priset som är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv uttryckte de tjugofyra äldste i sin lovprisning – dock i denna ordning: härligheten, äran och makten, se Upp 4:11. Här följer nu ett crescendo i lovprisningen:]
Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen [Fadern]
och Lammet [Jesus]
tillhör
lovet (lovordet, lovprisningen),
och äran (priset, aktningen, respekten)
och härligheten (äran, lovprisningen)
och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter."
Han sa med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden (timmen) för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Från tronen kom sedan en röst [från en ängel] som sa:
"Prisa (upphöj, lovsjung) vår Gud,
alla ni hans tjänare,
ni som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
både små och stora."
[Alla ska tillbe oavsett ställning, de med låg status tillsammans med de inflytelserika.]
Från tronen kom sedan en röst [från en ängel] som sa:
"Prisa (upphöj, lovsjung) vår Gud,
alla ni hans tjänare,
ni som i vördnadsfull tillbedjan fruktar honom,
både små och stora."
[Alla ska tillbe oavsett ställning, de med låg status tillsammans med de inflytelserika.]
För det står skrivet [Jes 45:23]:
Så sant jag lever, säger Herren,
ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.
Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt),
allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt),
allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt),
allt som är rent [som inte är besudlat med synd],
allt som är älskvärt ("för vänskapen" – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek],
allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter] –
om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och
om det finns något lovord (något som förtjänar beröm) –
tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].
Vida de louvor
O louvor transforma, fortalece a fé e nos conecta com o céu. Quem louva a Deus em toda circunstância experimenta sua presença real.
Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
och gläd er med bävan.
Hans illdåd (elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över (ska slå tillbaka på) hans [eget] huvud,
och över hans [egen] hjässa (över honom själv) kommer hans våld (grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner.
[Haman utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen om hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och oförskämda ondska drabba dem själva, se Ps 9:16-17; 35:8; 140:10-12.]
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier).
[Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: sonens mysterier).
[Frasen sonens död eller sonens mysterier för tankarna till Jesu död och uppståndelse.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
______
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) av hela mitt hjärta!
Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
Välsignad (lovad) vare Herren (Jahveh),
för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)
och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.
Ett lovets offer ärar mig,
och till den som styr sina steg rätt
ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."
Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig,
förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig.
Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),
ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)
över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).
För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)
och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].
Ja, jag har sett dig i helgedomen,
och sett din makt och ära (härlighet).
För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, en sång.
______
Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,
du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
Lovad (välsignad) är du, Gud (Elohim),
som inte avvisade min bön
eller tog din nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.
Som rök driver bort [skingras för vinden]
så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
de jublar i glädje!
Sjung till Gud (Elohim),
sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].
Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.
[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]
men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
de jublar i glädje!
Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
du tog emot gåvor bland människor,
ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
[Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]
Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar).
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Inte till oss, Herre (Jahveh), inte till oss [det handlar inte om oss],
utan till ditt namn ge äran,
för din nåds skull, för din sannings skull.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Prisa (hebr. hallelu) Herren (Jahveh) alla hednafolk (nationer),
stå i stum beundran inför honom (prisa, vila i honom – hebr. shavach) alla folk (stammar)!
[5 Mos 32:43; 2 Sam 22:50; Jes 11:10; Rom 15:11]
[Uppmaningen att prisa Herren görs med två parallella verb. Det ovanligare shavach har betydelsen att bli stilla och lugn, men också att upphöja och prisa. Ordets rika betydelse blir en stum beundran av Gud inför hans storhet. I Ps 65:8 används ordet för hur Gud stillar havens brus, jfr även Luk 8:22-25 där Jesus stillar stormen.]
För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahvehs),
som varar i evighet!
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
För du har skapat mina njurar [mitt inre],
du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
Till (av) David.
[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
______
Välsignad är Herren (Jahveh) min klippa,
som övade min hand för krig,
och mina fingrar för striden.
[Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Lova Herren (Jahveh) min själ.
Jag ska prisa Herren (Jahveh) hela mitt liv,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)
om och om igen, så länge som mitt liv varar.
Men vi tackar Gud,
som ständigt för oss fram i den Smordes (Kristi) triumferande segertåg
och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.
Han förutbestämde att vi skulle bli adopterade som hans egna genom Jesus den Smorde (Kristus) – efter hans önskan (längtan) och vilja – [så att vi kan ge honom] pris och ära för den underbara (ljuvliga) nåden, vilken han så fritt gav till oss i den Älskade.
Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande,
Men ni är "ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.]
Men ni är "ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]
Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahveh) och blev räddad från mina fiender.
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahveh),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett.
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
Från samma mun kommer välsignelse
och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).
Jag säger dig, du är Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa [gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets (Hades) portar ska inte stå emot den.
[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, Matt 5:14, högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se vers 23.]
Dela lidandet tillsammans med andra som en god (ädel) soldat för den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Några av Paulus strapatser räknas upp i 2 Kor 11:23-29.]
Ingen soldat som är i tjänst tillåter sig att bli involverad (engagerar, snärjer in sig) i civila angelägenheter [blir helt upptagen bara med arbete, familj eller fritid], för han vill tjäna den [befälhavare] som värvade honom till att bli soldat.
Kämpa (fajtas) [var ständigt delaktig i]
trons goda (ärbara) kamp (fajt) [som på ett slagfält eller i en tävling på en olympisk arena]!
Håll fast vid (fånga; grip tag i, få tag på) [sök verkligen vinna] det eviga livet som du blev kallad till (ut i) och som du också bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför [ögonen på] många vittnen. [Syftar troligen på Timoteus dop eller ordination till tjänst.]
Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion],
för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
och ni har segrat över den onde.
[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34 och visar på kontinuiteten mellan Gamla och Nya testamentet.]
Älskade [mina kära vänner, se vers 17 och 20], trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning, fann jag det nödvändigt att skriva och mana (uppmuntra) er till att fortsätta kämpa (som en atlet kämpar i en tävling) för den tro [evangeliet, summan av den kristna trons lära, se Apg 6:7] som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant "med hjärtan fria från stenig mark", dvs. i enkelhet, lätthet, generositet). De prisade Gud och var omtyckta (hade favör, nåd, var respekterade – gr. charis) hos allt vanligt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.
[Det kan till en början ses som en motsägelse att de var omtyckta av alla, när Jesus sagt: "Ve er när alla berömmer er", se Luk 6:26. I Apostlagärningarna är fokus på vad Gud gör. De troende prisade Gud och hade favör hos allt vanligt folk. Här används gr. laos som beskriver allmänheten till skillnad från överheten, som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem. Ordet för "allt" är gr. holos som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.
När Jesus däremot sa "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat ord för alla, gr. pas. Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man vara vaksam. I detta sammanhang talade Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen och hur det är viktigare att behaga människor än Gud. En inställning tvärt emot de första kristnas i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst, se Apg 2:42.]