Mãe

13 Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,

så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade.

[I vers 7-9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 års ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1-2.]

3 Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),

livmoderns frukt är en belöning.

Psalm 128 – Herren välsignar dig från Sion

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],

som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),

2 för han ska äta frukten av sin hands arbete.

Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

5 Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).

[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).

Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).

6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

7 Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].

Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].

Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].

Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!

Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

Lyssna på undervisning

8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,

förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

9 För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],

och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].

6 Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval

[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]

så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

24 Den som spar på riset hatar sin son,

men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).

20 En vis son gör sin far glad,

bara en dåre föraktar sin moder.

9 Se till att skydda (vakta, bevara) dig och bevara (vakta, skydda) din själ (din hela varelse) mycket noga (hebr. meód), så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).

5) Hedra din far och din mor

12 Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.

[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

Barn och föräldrar

1 Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.

2 "Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."

[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]

Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte:

3 "så att det går dig väl (ska gå bra för dig),

och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]

Alef-Bet för ett bra äktenskap

10 [Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten. Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – alef

Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]?

Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor).

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar hustru" som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]

ע – ajin

25 Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark),

och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Styrka" som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.]

פ – pe

26 När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),

på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning.

[Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.]

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]

צ – tsade

27 Hon är uppmärksam (vakar) på allt som sker i hemmet (ordagrant "vakar över vägarna till och från huset", hon är andligt alert på vad som tillåts komma in i hemmet)

och lathetens bröd (skvaller, missnöje, självömkan) tar hon inte i sin mun.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just verbet "Hon är uppmärksam" som börjar med denna bokstav. Ett ovanligt ord för vägar används här. I Job 6:19 beskriver det resande köpmän och i Ps 68:25 "kungens segermarsch". Det är viktigt att vara uppmärksam på vad man tillåter komma in och ske i sitt hem, att man inte bjuder in orättfärdighet. Det man sår får man skörda. Brödet är den färdiga produkten från vetet som har såtts. Uttrycket "lathetens bröd" är alltså resultatet av likgiltighet och ouppmärksamhet på vad som kommer in i hemmet.]

ק – qof

28 Hennes barn växer upp,

och välsignar henne.

Hennes man

skryter också över (talar gott, lovordar) henne:

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "växer upp" som börjar på den bokstaven. Tacksamhet och uppskattning för vad kvinnan gör kommer inte alltid direkt, framifrån, utan ofta senare bakom ryggen på kvinnan. Det är först när barnen växt upp de tackar för en god uppfostran.]

ר – resh

29 "Många kvinnor är ärbara (nobla, duktiga),

men du överträffar varenda en av dem."

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Många" börjar med denna bokstav och förstärker att många kommer att se hur ärbar hon är. Versen indikerar också att uppskattning och lovprisning kommer direkt till henne från hennes make. Detta till skillnad från barnen, se föregående vers, som först när de växt upp visar sin uppskattning.]

ש – shin

30 Lögn (falskhet, bedräglighet) är oförtjänt nåd (chen) [charm kan förleda]

och flyktig (kortvarig) är skönhet,

men en hustru (kvinna) som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh)

– hon ska prisas (uppskattas, äras).

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är ש – shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Lögn" (hebr. sheqer) som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgås.]