Marido e mulher

27 Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne.

Man och kvinna skapade han dem.

______

[Denna vers utgör höjdpunkten i Guds skapelseverk. Vackert strukturerad i två bekräftande kiasmer slår den fast att människan (hebr. adam) skapas som Guds (hebr. Elohim) avbild och att människan, Guds avbild, utgörs av mannen och kvinnan tillsammans. Detta är helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repetitionen av skapa (hebr. bara) gör denna vers till berättelsens höjdpunkt. I den första kiasmen ramar Gud in att han skapade människan som sin avbild. I den andra kiasmen är istället verbet skapar centralt, och det som utgör människan ramar in meningen:

Gud skapade människan

som sin avbild,

som Guds avbild

skapade han henne.

Man och kvinna

skapade han

dem.]

Mannen är ensam

18 Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: "Det är inte gott [ändamålsenligt, optimalt, som sig bör] att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asah) en hjälpare (hebr. ezer) anpassad för honom."

[Sista frasen (hebr. ezer kenegdo) beskriver en hjälpare vid hans sida. Hebr. ezer har innebörden att komma till någons hjälp och att assistera. Det behöver inte beskriva hierarki, Gud själv kallas Israels hjälpare i Hos 13:9, se även 5 Mos 33:7. Här beskrivs ett partnerskap mellan en man och en kvinna. Samma fras återkommer i vers 20.]

24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor ["lösa upp" sitt känslomässiga (och även ekonomiska) beroende av dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött (hebr. basar echad) [en förenad kropp – en ny familjeenhet].

[Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se Matt 19:4-5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se 5 Mos 28:20; Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.

I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]

4 Han svarade:

"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" [1 Mos 1:27]

5 Och han fortsatte:

"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,

och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara) kött (gr. sarx). [Citat från 1 Mos 2:24.]

6 De är inte längre två utan ett kött.

Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."

Var inte otrogna mig

15 Ingen har gjort så [skilt sig], som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende [Gud eller Abraham, vers 10] om inte avkomma från Gud (Elohim)? [Den första delen av denna vers är svår att översätta.] Skydda och bevara din ande så att du inte är trolös mot (bedrar) din ungdoms hustru.

25 Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskat församlingen och utgivit (överlämnat) sig själv för henne.

26 [Vers 26 och 27 är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. "Helga" i vers 26 hör ihop med sista radens "helig" i vers 27 och frasen "renat med vatten" hör ihop med "utan fläck". Det centrala budskapet är att Jesus är brudgum och församlingen hans brud. Strukturen och placeringen visar att det inte är äktenskapet som är en bild som appliceras på Jesus och församlingen. I stället är Jesus och församlingen förebilden och prototypen för äktenskapet.]

Han gjorde det för att helga (avskilja) den [församlingen] för Gud,

sedan han renat den med vatten, i kraft av ordet.

27 Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud],

utan fläck, skrynkla eller något sådant,

helt helig och utan någon defekt.

28 Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur

– som sina egna kroppar.

Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.

29 För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),

utan tar i stället hand om och sköter om den.

Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,

Underordna er varandra – men först och främst Herren (5:22-6:9)

Hustrur och män

22 Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,

på samma sätt som de underordnar sig Herren.

23 För en man är sin hustrus huvud,

på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,

han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].

24 Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),

så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.

33 Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]

Underordna er varandra – men först och främst Herren

Hustrur och män

18 Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så som det är behagligt (lämpligt) i Herren. [I vers 20 och 22 används ett annat grekiskt ord.]

19 Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.

[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]

Att leva som kristen i äktenskapet

1 På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2 när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever.

7 På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.

[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!

Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]

9 Bättre två än en,

för de får god lön för sin möda [större vinning/avkastning för sitt arbete/slit].

10 För om de faller

kan den ene lyfta upp sin vän,

men ve den som är ensam när han faller

och inte har någon som kan lyfta upp honom.

11 Också om två ligger tillsammans, då har de värme,

men hur kan den ensamme hålla sig varm?

12 Och om en man övermannar honom som är ensam,

kan två stå emot honom,

och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).

Alef-Bet för ett bra äktenskap

10 [Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten. Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – alef

Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]?

Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor).

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar hustru" som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]

ב – bet

11 Hennes man litar fullständigt på henne i allt

och behöver inte sakna någonting. [Ordagrant "har inget behov av plundring". I samband med äktenskap kan det syfta på att han inte behöver söka kärlek och tillgivenhet hos andra kvinnor.]

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – ens familj. I den här versen är det ordet "litar" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen och den absoluta tilliten mellan man och hustru är.]

22 Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,

och har vunnit Herrens (Jahvehs) välsignelse (fått en förmån given från Gud)

14 Hus och rikedomar kommer som arv från föräldrar,

men en förstående (insiktsfull, varsam, framgångsrik, duktig) hustru kommer från Herren (Jahveh).

4 En skicklig (effektiv, alert, hederlig) hustru (med stark karaktär och initiativförmåga) är sin makes krona,

men en maka som orsakar skam (förvirring, oreda) är som röta (förruttnelse) i hans ben.

18 Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,

henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.

19 Låt henne vara lika vacker (ordagrant: en älskare) som hinden och lika charmig (behaglig, hänförande, förtrollande; ordagrant "ge dig oförtjänt nåd" – hebr. chen) som gasellen,

låt hennes bröst alltid släcka din törst (behaga, tillfredsställa dig) och var alltid förlorad (berusad) av kärlek till henne.

Sexuella relationer i harmoni med evangeliet

1) Inte manlig dominans

1 När det gäller det ni skrev: "Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna."

2 Men på grund av [risken och frestelserna för] sexuella synder (otukt i plural – gr. porneia) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint]

ska varje man ha [umgänge med] sin hustru

och varje hustru [umgänge med] sin man.

3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,

och på samma sätt hustrun sin man.

4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp,

det gör mannen.

På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,

det gör hustrun.

5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen.

Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i 1 Kor 4:17. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se 1 Kor 7:26.]

3) Troende och icke-troende – äktenskap och skilsmässa

10 De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:

"En hustru får inte skilja sig från sin man." [Matt 5:31-32; 19:4-9]

11 Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.

15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.

16 För hur vet du, hustru,

om du kommer att frälsa din man?

Eller hur vet du, man,

om du kommer att frälsa din hustru?

[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från 4 Mos 26:52-56 som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i Gal 3:28 där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.]

2 En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.

Fler stadgar

5 När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]