37 Då svarade han honom:

" ’Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,

av hela ditt hjärta,

av hela din själ

och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).’

[Citatet är från 5 Mos 6:5. Budet involverar hela personen. Den hebreiska texten som citeras innehåller en rad substantiv och avslutas med ett adverb (som preciserar grundtextens och versens enda adjektiv) – således kan ’din kraft’ därför ordagrant även betyda ditt överflödiga eller ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter med det grekiska ordet för förstånd, se Luk 10:27, medan Markus använder de grekiska orden för både förstånd och kraft, se Mark 12:30, 33.]

2 Fokusera på [träna era sinnen och tänk ständigt på] det (de ting) som är där ovan [i det himmelska], inte på det (de saker) som är på jorden.

15 Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa. 16 Ta väl vara på (gör det bästa möjliga av; ordagrant "köp tillbaka") varje tillfälle, för dagarna är onda [fyllda av hårt arbete, problem, stress, möda och smärta].

[Samma tanke uttrycks nästan ordagrant i Kol 4:5. Där uttrycker Paulus också i klartext att det gäller att ta vara på varje tillfälle i mötet med utomstående.]

3 För genom [i kraft av] den nåd som gavs åt mig säger jag till var och en som finns bland (hos) er att inte ha högre tankar om sig själv [sin egen betydelse – den gåva man har fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett åt var och en.

13 Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,

och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).

8 Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,

den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).

17 Som järn skärper järn,

så skärper en människa sin väns karaktär (uppsyn; ordagrant: ansikte).

[Järn skärper järn, den ena människan skärper den andra.]

5 En dåre föraktar sin fars tillrättavisning och straff,

men den som tar till sig tillrättavisning är klok.

28 Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,

den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).

12 Den förståndige ser faran och tar skydd,

men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).

24 Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [Ords 9:1; 24:3]

13 Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: vishetens mildhet/saktmod) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].

[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

2 För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er

förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.

20 För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk ("det utförda" i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

18 För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),

och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna.

[Ordet för "vishet" (hebr. chochmah) beskriver en moralisk vishet att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Ordet för "kunskap" är dat som beskriver en personlig erfarenhet och att vara väl förtrogen med något. Det är en kunskap som utforskar djupet av tingens väsen. Verbet "känna", som används i vers 17, används i Bibeln även för att beskriva det mest intima mänskliga umgänget, se 1 Mos 4:1.

Besvikelse: Även kunskap är ett jagande efter vind, se vers 17.]