Motivação

13 Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me).

[Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]

29 Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft

och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)

förökar (multiplicerar) han styrkan.

[Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9-10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]

30 Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,

unga män (ordagrant: utvalda, dvs. "de starkaste" – elitsoldater) kan stappla och falla.

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

10 Herren uppfyller mig med stor glädje,

och mitt inre fröjdar sig i Gud,

för han har iklätt mig frälsningens klädnad,

och rättfärdighetens mantel.

Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,

som en brud när hon bär sina smycken.

13 För Gud är den som [ständigt] verkar i er både [när det gäller] att vilja och att verka efter hans välbehag (glädje; goda vilja). [Gud förser sina barn med kraft så att de alltid vill arbeta energiskt och effektivt för hans syften.]

13 Syskon (bröder och systrar i tron), när jag ser tillbaka (på mitt liv och summerar allt jag gjort) anser jag inte att jag redan vunnit det (förstått allt, gjort allting rätt), men en sak gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom [både framgångar och motgångar] och sträcker mig mot det som är framför mig. 14 Jag jagar (pressar mig) mot målet, för att vinna segerpriset [från himlen], [som är] Guds högre kallelse (inbjudan) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

24 Vet ni inte att de som springer (löper – gr. trecho) på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?

Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].

25 Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]

som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]

utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.

Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans

som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),

men vi för [att vinna] en

som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8].

[Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]

26 Jag [själv] springer (löper) därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],

jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]

27 I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).

Uthållighet

Löp loppet

1 Just därför, eftersom vi [nu] är omgivna (har omgärdats) av en så stor sky av vittnen [några exempel gavs i förra kapitlet, se Heb 11] och har lagt av (kastat bort) varje [onödig och hindrande] vikt – även synden som så lätt tynger ner oss [författaren inkluderar sig själv] – borde vi uthålligt [i jämn takt] löpa det lopp som ligger framför oss, 2 samtidigt som vi uteslutande [ända fram] fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron: 3 Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade).

[Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]

[I följande stycke fortsätter brevskrivaren undervisa med hjälp av termer från sportens värld. För att kunna löpa uthålligt krävs förberedelse och träning. I vers 11 används det grekiska verbet gymnazo för att tränas och i vers 5, 7, 8 och 11 talas det om paideia – fostran. Här görs associationer till antikens gymnasium. Gymnastik härstammar från gymnazo, som i sin tur kommer från ordet för naken (gr. gymnos). Ett gymnasium var antikens institution för kroppslig träning, men även för utbildning och litterär skolning. Brevets mottagare hade fått lida för sin tro.]

23 Vad ni än gör, arbeta helhjärtat (ordagrant: "utifrån själen") [dvs. villigt och med entusiasm], som för Herren och inte för människor. [I GT används samma ord (hebr. avad) både om att hålla gudstjänst och att arbeta, se 2 Mos 7:16; 20:9.]

11 För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker [ut] (planerar, beräknar, utarbetar; "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)

– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo) –

för att ge er en framtid och ett hopp!

[Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8-9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]

13 Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. 14 Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.

19 När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]:

Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)

när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem

i Faderns och Sonens och den helige Andes

namn [singular]

20 och instruerar (undervisar, lär) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er.

Och se (lägg märke till) [kom ihåg], jag är med er alla dagar till tidens slut (tidsålderns fullbordan)."

[Huvudbudet att "göra lärjungar" föregås av att först ha gått ut och följs sedan av uppdraget att döpa nya lärjungar och träna de troende. I Jesu uppmaning står alla verb i aktiv form, vilket visar att detta alltid är aktuellt – ända tills Jesus kommer åter.]

[ Vilket år och vilken veckodag dog Jesus?

Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog.

Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag den sista måltiden äger rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot Joh 13:1 och Matt 26:17 som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock Mark 14:12; Luk 22:7-8. Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se Kol 2:17. När det kommer till traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller.

Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller 14:e nisan på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag.

År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån Matt 2:1; Luk 3:1-2, 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i Mark 11, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet klockan tre på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skuggbilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven.

Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!]

6 [Mose uppmanar nu folket:]

Var starka (fasta, säkra, tappra)

och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!

Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att frukta Herren, dvs. att vörda och respektera honom]

eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],

för Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),

går själv (han är den som går) med dig [Israel].

Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)

eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5].

10 Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.

7 Tusen kan falla vid din sida,

ja, tiotusen vid din högra sida,

men det ska inte drabba (komma nära) dig.

Sök först Guds rike

29 Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.

[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]

30 För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.

10 När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.

Tillrättavisa de odisciplinerade

11 Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem).

[I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.]

12 Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

Församlingens respons

13 Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på [bli inte dålig på] att göra det som är gott.