2 Och jag såg den heliga staden – det nya (ett nytt) Jerusalem – komma ner från [ut ur] himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.

[I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]

3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [Joh 1:14] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.

4 Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.

Och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],

varken sorg eller klagorop [för någon som dött – 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],

inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10-11].

För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi)."

10 Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen vid, se Upp 4:3].

12 Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.

[Det verkar som om Johannes får gå runt och se alla sidor. Hans rörelsemönster är dock oväntat, först från öster till norr, sedan från söder till väster. Hesekiel hade en liknande syn där han såg portarna och vilken stam de tillhörde, se Hes 48:31-34. Namnen är dock lite annorlunda jämfört med de Johannes hörde i en tidigare syn, se Upp 7:5-8. Om stammarnas namn överensstämmer med Hesekiels syn tillhör portarna följande stammar:

Öster: Dan, Benjamin, Josef.

Norr: Levi, Juda, Ruben.

Söder: Sebulon, Isaskar, Simeon.

Väster: Naftali, Aser, Gad.]

14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.

[På motsvarande sätt som portarna kallas "Juda port", "Benjamins port" osv., se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en "Petrussten", en "Johannessten" osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se Matt 19:27-28. Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se Ef 2:20; Matt 16:18.]

22 Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel.

[Templet representerade Guds närvaro, men det behövs inte nu eftersom Guds närvaro finns i hela staden, se vers 3.]

23 Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. [Jes 60:19-20]

1 Sedan visade ängeln mig en flod med livgivande (levande, rent) kristallklart vatten som flöt ut från Guds och Lammets tron 2 mitt på stadens [det nya Jerusalems] huvudgata [1 Mos 2:10; Hes 47:1-12]. På båda sidor om floden stod livets träd [singular] som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad. Trädets löv är livgivande (till helande – gr. therapeian) för folken.

[Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se 1 Mos 2:9. Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se 1 Mos 3:22. I hälsningen till församlingen i Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se Upp 2:7. Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se 1 Mos 2:19, kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.]

3 Ingen förbannelse ska längre finnas. [I det nya Jerusalem ska ingen synd finnas, orsaken till förbannelse, se 1 Mos 3:16-19; Sak 14:11.] Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. 4 De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se 2 Mos 33:20.] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se Upp 3:12; 7:3.] 5 Det ska aldrig mer bli någon natt. Ingen behöver längre någon lykta eller solens sken, eftersom Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheters evighet.

[Välsignelsebönen får här sitt fullständiga genomslag – Herren låter sitt ansikte lysa över dig, och han vänder sitt ansikte till dig, se 4 Mos 6:25-26. Notera också användandet av "Guds och Lammets tron" i vers 1 och 3. Gud och Lammet har delad tron, ytterligare argument för att Jesus är Gud.]

16 Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas "Abraham, Isak och Jakobs Gud"] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.

22 Nej, ni har i stället (närmat er) kommit till Sions berg,

den levande Gudens stad,

det himmelska Jerusalem [i kontrast till Sinai berg som israeliterna kom till efter uttåget ur Egypten, se vers 18],

till myriader (ordagrant "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal)

av änglar samlade till fest (festival, gr. panegyris – ordet användes om de olympiska spelen) [i kontrast till förskräckelsen då Gud visade sig på Sinai],

23 till en samling av alla förstfödda [en förstlingsfrukt, se Jak 1:18]

som har sitt namn i himlarna,

till Gud

som är allas domare,

till andarna av de rättfärdiga

som har fullkomnats [troende genom tiderna som har insomnat, och som väntar på att stå upp tillsammans med Jesus och ikläs en förhärligad uppståndelsekropp, se 1 Kor 15:35-54],

24 till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund [det första förbundets medlare var Mose],

och det renande blod som talar starkare än Abels blod.

[Det första förbundets blod var det offerblod som Mose vid Sinai stänkte på Israels folk. Förbundet med de återkommande syndoffren kunde aldrig rena från synd på det sätt som Jesu blod gör, se Heb 9:24-25. Abels blod ropar från marken efter hämnd, i kontrast till Jesu blod som ropar efter nåd och förlåtelse för våra synder, se 1 Mos 4:10. Abels offer av ett djur, till skillnad från Kains offer av grödor, är också en första svag skuggbild av Jesu blodsoffer, där Jesu blod talar mycket starkare, se 1 Mos 9:12-14.]

[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se Heb 2:1-4; 3-4; 5:11-6:20; 10:19-39.]

26 Men det högre (övre) Jerusalem [Jesu rike] är fritt, och hon är vår moder.

1 "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: ’Ni tror på Gud, tro också på mig.’] 2 I min Faders hus [himmelska boning, se Upp 21-22] finns många rum (boningar). [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i Joh 14:23 och har innebörden ’boning’ och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er. 3 Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är.

4 även om vågorna är i uppror och skummar (svallar),

och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor.

[Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

35 Runtom ska staden mäta 18 000 alnar [9,3 km], och från den dagen ska stadens namn vara:

"Herren är där (här)." [Den hebreiska frasen JHVH shammah kan även översättas "Herren är här".]

10 Sjung och fröjda dig, dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). 11 Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahveh), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har sänt mig till dig. 12 Och Herren (Jahveh) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång.

11 [ingen]

Jag kommer snart (plötsligt, så fort det är möjligt). Fortsätt att hålla fast vid det du har så att ingen [djävulen] tar ifrån dig segerkransen.

12 Den som segrar ska jag göra till en pelare (vara fast och vara viktig) i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva:

min Guds namn,

och namnet på Guds stad,

det nya (bättre) Jerusalem som kommer ner ur himlen,

från min Gud,

och mitt nya namn.

19 Om någon tar bort något från orden i denna profetias bok,

ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. [Liknande varning finns i Moseböckerna, se 5 Mos 4:2.]