O que a Bíblia diz sobre orar pelos governantes e pela nação?

A relação entre o crente e as autoridades civis é um tema amplamente abordado tanto no Antigo quanto no Novo Testamento. Em meio a diferentes cenários políticos e governos, muitos dos quais eram hostis ao evangelho, as Escrituras mantiveram uma instrução clara: a responsabilidade espiritual da igreja em interceder continuamente pelos líderes e pela estabilidade do país.

Entender o dever de orar pelos governantes é essencial para o exercício de uma fé madura e alinhada com a Palavra de Deus.

O mandamento apostólico da intercessão

A instrução mais direta sobre o dever de orar por autoridades no Novo Testamento foi escrita pelo apóstolo Paulo a Timóteo. Naquele contexto histórico, o Império Romano era governado por imperadores pagãos e frequentemente opositores do cristianismo.

Ainda assim, a ordem divina registrada em 1 Timóteo 2:1-2 foi inequívoca:

Instruktioner för församlingslivet

Bön

1 Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till

böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),

förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se vers 8],

förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)

[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i Rom 8:26-27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5. I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.]

och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön],

för alla (kategorier av) människor,

2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt.

[Nero var kejsare i Romarriket 54 – 68 e.Kr. Han kom till makten redan som sjuttonåring och hans liv var kantat av skandaler, se Rom 1:27. Nero anklagade de kristna för den stora branden 64 e.Kr. i Rom och en grym förföljelse bröt ut. Det är i dessa turbulenta tider, i mitten på 60-talet, som Paulus skriver detta brev och vädjar till bön och tacksägelse för bl.a. Nero.]

1 Timóteo 2:1,2

A Bíblia estabelece quatro aspectos centrais para essa prática:

Súplicas e orações: Clamar por proteção, sabedoria e discernimento para os líderes.
Intercessões: Colocar-se em favor das autoridades diante de Deus, pedindo por decisões justas.
Ações de graças: Agradecer pelo papel de ordenação social e proteção que o governo exerce quando cumpre o seu dever.
O propósito da oração: Garantir um ambiente de paz, ordem e liberdade para o desenvolvimento da sociedade e o testemunho cristão.

A origem da autoridade e a responsabilidade dos governantes

A Bíblia ensina que a instituição do governo civil faz parte da providência de Deus para manter a ordem, punir o mal e promover o bem na sociedade.

Em Romanos 13:1, o apóstolo Paulo explica a origem de toda autoridade legítima:

Praktisk kristendom – i samhället

Var en god medborgare

1 Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud.

[Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i 5 Mos 17:15 som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se Matt 22:17-21. Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se 1 Mos 9:5-6. När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se Joh 19:10-11. Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se Jes 44:28.

Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]

Romanos 13:1

Por ter sido estabelecido por Deus para promover a justiça, o governante responderá diante do Criador pelo uso que fizer de seu poder. Quando a igreja ora pelas autoridades, ela clama para que os líderes governem com o temor de Deus, integridade e compaixão pelos necessitados.

Princípios para orar pelos governantes na prática

Orar independentemente de convicções pessoais: O dever de orar não depende de aprovação pessoal ou preferência política.
Pedir por sabedoria e discernimento: Interceder para que os líderes recebam conselhos sábios e tomem decisões favoráveis ao bem comum.
Clamar contra a injustiça e a corrupção: Orar para que atos de improbidade e opressão sejam expostos e sanados no meio público.
Promover a paz e a concórdia: Evitar linguagem de ódio e ressentimento, mantendo uma postura de bênção e edificação.

Perguntas frequentes sobre o dever de orar pelos governantes

Devo orar por um governante cujas leis contrariam a Bíblia?

Sim. A ordem bíblica de orar por todos os que exercem autoridade foi dada em um período de governos pagãos. Deve-se orar para que Deus transforme o coração desse governante, conceda-lhe sabedoria e impeça a aprovação de medidas que promovam a injustiça.

Orar pelos governantes significa concordar com suas ações?

Não. Orar por uma autoridade não implica aprovação de seus atos ou ideologias. É um ato de obediência a Deus para que o Senhor intervenha na vida do governante e direcione suas decisões em favor do bem-estar da população.

Qual a diferença entre sujeição às autoridades e desobediência civil bíblica?

A Bíblia ensina a sujeição e o respeito às autoridades civis. No entanto, se uma ordem governamental exigir a violação direta de um mandamento claro de Deus, o crente deve priorizar a obediência a Deus, como afirmado pelos apóstolos em Atos 5:29.