O que é o Jubileu na Bíblia? Significado e leis

O que era o Ano do Jubileu

Homem de barba sopra um shofar sobre uma pedra, diante de uma multidão em colina.

O Jubileu era a lei bíblica que determinava a libertação de servos, o perdão de dívidas e a devolução de terras às suas famílias de origem a cada cinquenta anos em Israel. Funcionava como um freio social e econômico estabelecido em Levítico 25: impedia que a terra se acumulasse nas mãos de poucos e que a miséria de uma família se perpetuasse de geração em geração.

O termo hebraico yovel (יוֹבֵל) refere-se ao chifre de carneiro (shofar), cujo toque estridente no Dia da Expiação marcava o início oficial do período em todo o país. Quando o Antigo Testamento foi traduzido para o grego na Septuaginta, yovel foi traduzido por aphesis, palavra que significa soltura, remissão e libertação.

Este artigo faz parte de Dúvidas e Explicações Significado de Palavras

Como funcionavam as leis de Levítico 25

O calendário de Israel organizava o trabalho e o descanso da terra em ciclos de sete anos. O sétimo ano era sabático: o solo não era semeado nem colhido comercialmente. Ao término de sete ciclos sabáticos (49 anos), o quinquagésimo ano era santificado como o Jubileu.

A legislação do Jubileu continha três determinações centrais:

Devolução das propriedades: Ninguém vendia uma herdade de modo definitivo. O comprador adquiria apenas o número de safras até o Jubileu seguinte. No quinquagésimo ano, a terra voltava sem custo à linhagem original.
Libertação de servos: O israelita que havia se vendido como trabalhador para pagar dívidas recebia a liberdade civil plena junto com sua família.
Descanso da terra: A nação não cultivava o solo durante o ano inteiro, alimentando-se exclusivamente do que a terra produzia espontaneamente e das provisões do ano anterior.

10 Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.](3 Moseboken 25:10)

Por que Deus instituiu o Jubileu

A razão teológica do Jubileu era clara: a terra pertence a Deus, e os israelitas moravam nela como estrangeiros e peregrinos. Sendo Deus o único dono supremo do solo, ninguém tinha o direito de monopolizar a terra ou escravizar permanentemente outro membro do povo da aliança.

23 Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och vandrare med mig.(3 Moseboken 25:23)

Essa ordenança protegia a dignidade dos mais pobres e garantia que nenhuma família israelita ficasse desprovida de herança para sempre. O sistema freava a usura e lembrava a Israel que sua subsistência dependia do cuidado providencial de Deus, e não do acúmulo material desenfreado.

O cumprimento messiânico em Jesus

No Evangelho de Lucas, Jesus entra na sinagoga de Nazaré, abre o rolo de Isaías 61 e aplica diretamente a si mesmo a linguagem de libertação do Jubileu.

18 "Herrens Ande är över mig, för han har smort mig

att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.

[Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen "förbinda dem som har ett förkrossat hjärta".]

Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet

för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.

Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)

dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).

19 Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett nådens år [jubelår] från Herren." [Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17.]

[Jesus avslutar läsningen abrupt (efter den första av tre strofer i Jes 61:2) och tar inte med: "och en Guds dag av hämnd". Detta måste väckt förundran, men orsakade även så småningom ilska, se vers 28. Åhörarna där i Nasaret hade säkert önskat att Jesus skulle läst dessa ord om hämnd, lagt ut texten och proklamerat dom över romarna och de hedningar som ockuperat deras land. Istället ger han två exempel på hedningar, under de stora profeterna Elia och Elishas tid, som Gud visat nåd, se vers 25-27. När Jesus kommer tillbaka till jorden den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia i Jesaja. Då kommer han döma, ge glädje istället för sorg, högtidskläder för fest istället för aska och sorg, osv., se Jes 61:2-11; 5 Mos 32:35; Rom 12:19; 2 Thess 1:6-10.](Lukas 4:18,19)

Ao afirmar que aquela Escritura se cumpria diante dos ouvintes, Jesus apresentou seu ministério como a concretização máxima do Jubileu. O que no Antigo Testamento operava em nível econômico e civil apontava para uma libertação mais profunda: o cancelamento da dívida do pecado, a libertação espiritual dos cativos e o recomeço da comunhão entre a humanidade e Deus.

Perguntas frequentes

Com que frequência o Jubileu acontecia? A cada 50 anos, logo após o encerramento de sete ciclos de sete anos (49 anos).
Como o Jubileu começava? O ano era inaugurado pelo toque do shofar (chifre de carneiro) em todo o território de Israel, no décimo dia do sétimo mês, durante o Dia da Expiação (Yom Kippur).
Qual é o significado prático do Jubileu para o cristão hoje? O Jubileu ensina que todos os recursos pertencem a Deus, combate a ganância e aponta para a graça de Cristo, que cancelou a condenação do pecado e concedeu liberdade espiritual a quem crê.

Seja o primeiro