4 men de rättfärdiga – de gläder sig.

De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],

de jublar i glädje!

5 Sjung till Gud (Elohim),

sjung [och spela] lovsånger till hans namn.

Bana väg för (höj upp en sång till) honom

som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),

hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].

Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom.

[Jah, som är en kortare form av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]

9 Herren (Jahveh) beskyddar främlingar,

han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,

men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).

3 Försvara den svage och faderlöse,

ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.

18 Jag ska inte lämna er faderlösa (oskyddade, utan undervisning, hjälplösa), jag ska komma till er.

27 En fromhet (gudsfruktan, tillbedjan, gudstjänst) [som är] ren och obefläckad inför Gud och Fadern är detta:

att ta sig an (se till; besöka) föräldralösa (faderlösa, efterlämnade, övergivna) barn och änkor i deras nöd [5 Mos 14:29; Hes 22:7; Ps 68:6; Matt 23:23; 25:36] – att [hela tiden] bevara sig själv obesmittad (fläckfri, okorrumperad) av världen.

[I hela detta stycke betonas att det finns en helhet mellan hörande/görande och tal/handlingar. Detta förstärks av att grekiskan inte har ordet "och" i den sista delen. Det är inte två separata handlingar av fromhet – att praktiskt visa barmhärtighet och att bevara sig från världslighet – utan de hör ihop i en helhet och bekräftar varandra. Se även Matt 25:35-40; Heb 13:16.]

17 lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).

Sök efter rättvisa,

tillrättavisa den som förtrycker.

Försvara den faderlösa,

för änkans talan [i rätten]."

9 "Så har Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) talat, han säger: ’Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder. 10 Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.’ [2 Mos 22:21-24; 23:9; 3 Mos 19:33-34; 5 Mos 24:17-18]

22 Ingen änka eller faderlös ska ni förödmjuka (plåga, våldföra er på – hebr. anah). [Jes 1:17; Job 31:16, 17, 21] 23 Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop – 24 ska min vrede bli het och jag ska döda dig med svärd, och din hustru ska bli änka och dina barn faderlösa.

12 eftersom jag räddade den fattige som ropade

och den faderlöse som ingen hjälpare hade.

13 Den döende välsignade mig,

änkans hjärta fick jag att jubla.