18 Stolthet går före undergång,

och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).

5 Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahveh),

du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.

25 Det finns en väg som ser ut att vara rätt (ligger rakt fram utan hinder) för en människa,

men den leder till döden [Ords 14:12].

13 Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)

är att hata [att inte göra] det onda.

Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),

ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],

det hatar jag."

2 När stolthet (högfärd, övermod, fräckhet) kommer [har infunnit sig], då kommer skam (vanära, förödmjukelse),

men hos de ödmjuka finns [med de anspråkslösa och blygsamma kommer] vishet.

2 När stolthet (högfärd, övermod, fräckhet) kommer [har infunnit sig], då kommer skam (vanära, förödmjukelse),

men hos de ödmjuka finns [med de anspråkslösa och blygsamma kommer] vishet.

23 En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig,

medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

23 En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig,

medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

12 Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering),

ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor)

är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

12 Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering),

ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor)

är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

25 Herren (Jahveh) river ner den högmodiges hus (familj, liv),

men han bevarar änkans tomtmarkeringar (gränslinjer).

6 Men han [den helige Ande] ger oss mer och mer nåd (kraft, oförtjänt favör från Gud) [när vi vänder oss bort från vår själviskhet och övervinner ondska och avundsjuka]. Det är därför det står:

Gud står emot [gör sig redo att gå ut till strid mot] de arroganta (högmodiga),

men ger nåd (favör) till de ödmjuka. [Ords 3:34]

10 Ödmjuka er [böj er inre människa] inför Herren,

så ska han upphöja er [Matt 23:12; 1 Pet 5:6].

[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det bara är en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med Jak 3:1-12 som handlar om tungan. Vers 11-13 formar också en kiasm.]

9 Vidare, den broder [eller syster] som lever under enkla förhållanden ska berömma sig av att ha blivit upphöjd [ansetts värdig att prövas] 10 och den rike [borde berömma sig] av sin svaghet (litenhet), eftersom han kommer att försvinna som blomman i gräset.

5 På samma sätt ska ni som är yngre [unga i ålder eller tron] underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre. [De äldre syftar troligtvis utifrån sammanhanget här på församlingens ledare – de äldste. Petrus kommer säkert ihåg den sista måltiden, hur Jesus klädde sig i ödmjukhet när han bokstavligt band en tjänares handduk kring sig och tvättade lärjungarnas fötter, se Joh 13:4.]

Vidare gäller detta er alla [oavsett position]: Klä er i ödmjukhet mot varandra, för [som det står i Ords 3:34]:

"Gud själv står emot de arroganta (högmodiga, översittarna),

men ger nåd (favör, välsignelse) till de ödmjuka".

6 Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid, 7 när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23]

[Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben "ödmjuka" och "kastat" i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]

11 Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."

[Kanske hade Jesus mannen som nyss blivit helad i åtanke. Han var i närheten av huset men verkade inte vara inbjuden att dela måltidsgemenskapen, se vers 4.]

3 Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]

och fåfänglig (tom) ära,

utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

4 Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],

utan även till andras [enskilda behov].

5 Låt samma [ödmjuka] sinnesinställning (hjärtelag; attityd, insikt, perspektiv) finnas hos (i) er

[detta tänkesätt] som också fanns hos (i) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[Inledningen på vers 3 lyder ordagrant: "ingenting ner-/utifrån självhävdelse och inte heller ner-/utifrån fåfänglig ära". Avsaknaden av verb förstärker uttalandet som inkluderar handlingar, men framför allt betonar de bakomliggande motiven och att inte låta sig drivas av själviska ambitioner, utan tvärtom ha "samma sinnesställning", se vers 2 och 5.]

______

16 För allt det [som är] i världen –

köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],

och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20],

och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri") [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] –

[det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3]

12 Därför ska den som tror sig stå säkert, se till att han inte faller. [I vers 1-11 har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet på hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]

3 Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),

och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],

men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],

skulle jag inte vinna någonting.

[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser som ger Bibelns definition av kärlek. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6 berör "två sidor av samma mynt" och de två verben bygger på samma rot chario (andra verbet är sun chairo – glädja sig tillsammans) blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild. Kärnbibeln översätter nära den grekiska ordföljden, för att visa på det kiastiska mönstret.]

28 Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status]

och det som var föraktat (utan värde),

även det som ingenting var,

för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt].

29 Detta för att ingen människa (inget kött) skulle kunna berömma sig (skryta) inför Gud.

17 Den som berömmer sig

måste berömma sig i Herren.

[Paulus summerar Jer 9:23-24, som varnar för att skryta om sin egen visdom och förmåga. Allt beröm måste ske i ljuset av vad Gud har gjort. Samma citat ges också i 1 Kor 1:31. Se även Ords 27:2.]

18 Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.

20 Jesus sa: "Det är det som går ut ur människan som gör henne oren. 21 För inifrån, från människors hjärtan, utgår:

[Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i vers 15 – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se vers 18-19. Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.]

onda tankar,

olovlig sex (otukt) [plural],

[Det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet porneia översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.]

stöld [plural],

mord [plural],

22 äktenskapsbrott [plural] (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),

begär [plural] (girighet efter mer och mer materiell rikedom),

ondska [plural] (alla sorters destruktiv ondska som vill sin egen och andras undergång),

svek (bedrägeri),

lösaktighet (lättsinnighet på alla områden i livet),

avund (ordagrant "ont öga", beskriver någon som i missunnsamhet aktivt söker efter tillfälle att orsaka problem för andra),

hädelse (smädande, hårt föraktfullt tal),

stolthet (högmod mot Gud och andra människor)

och dårskap (oförstånd, dumdristighet).

23 All denna ondska kommer inifrån och den gör människan oren."

10 Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),

men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet.

[De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]

4 Konsekvensen (resultatet) av ödmjukhet (saktmod, mildhet) [då den har fått blomma ut i sin fullhet] är

Herrens fruktan (att vörda och respektera Jahveh) – [det för också med sig]

rikedom (ymnigt välstånd) och ära (härlighet) och [evigt] liv. [Ords 21:21]

[Versen har sju substantiv. Först står hebr. eqev som betyder konsekvens/resultat, dvs. "något som leder till". Ordet betyder ordagrant häl och delar rot med namnet Jakob (hebr. Jakov). Det beskriver ofta något som "följer i fotspåren", men kan även översättas "eftersom" (1 Mos 22:18) eller "lön/resultat" (Ps 19:12). Att ödmjuka sig inför Gud både förutsätter och ger en sund gudsfruktan – ödmjukhet är att vörda Herren (Jahveh). Rikedom och ära står i singular. Hebr. kavod beskriver den tyngd av härlighet och ära som fanns i Guds närvaro i det allra heligaste i tabernaklet och templet. Det sista hebreiska ordet chajim, som betyder liv, står alltid i plural och beskriver livet i dess fullaste mått och innefattar därför även evigt liv, se 2 Mos 2:7.]

17 Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.

7 Men Herren (Jahveh) sa till Samuel: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahveh) ser till hjärtat."

3 Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],

låt inte arrogant tal flöda ur er mun.

För Herren (Jahveh) är en Gud (El) som vet allt,

han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).

2 Alla dessa ting har min hand gjort

och så har alla dessa ting blivit till,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Men på denne vill jag se,

den som är ödmjuk och har en förkrossad (bruten, ångerfull) ande,

som darrar över mitt ord.

11 Och Israels kung [Ahab] svarade och sa: "Tala till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den (ordagrant: som den som öppnar rustningen)."

16 Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga).

[Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på vers 16 talar om.]

Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),

utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon).

[Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se Luk 6:10.]

Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!

22 Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:

kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],

glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],

frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27],

tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),

vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],

godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],

trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),

23 mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],

självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].

[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]

Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).

[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se Jak 2:10.]