Pão

11 Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 12 "Jag har hört israeliternas klagan. Tala till dem: ’Vid skymningen (ordagrant: mellan de två kvällarna) [2 Mos 12:6] ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så att ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).’ "

13 Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och nästa morgon var öknen runt lägerplatsen våt av dagg. [Vakteln är en flyttfågel, vid ett annat tillfälle förde Herren dem till lägret med hjälp av en vind, se 4 Mos 11:31.] 14 När daggen var borta låg det ute i öknen något kornliknande (frasigt), tunt som rimfrost på marken. 15 När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]

Mose sa till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.

31 Israels hus gav det namnet manna. Det var vitt som korianderfrö och smakade som rån gjorda med honung.

23 Han befallde skyarna från ovan

och öppnade himmelens dörrar.

24 Han lät manna regna över dem som mat

och gav dem av himlens säd.

25 Människor åt änglars bröd,

han gav dem proviant (full försörjning så de blev mätta).

14 Du låter gräs växa för boskapen,

och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.

Du gör så att marken producerar bröd (mat),

15 och vin som gör människan glad,

som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],

och bröd som styrker människans hjärta.

32 Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. 33 För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv."

34 Då sa de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."

35 Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig (nej, aldrig) [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig (nej, aldrig) någonsin törsta.

48 Jag är livets bröd. 49 Era förfäder åt manna i öknen, och de dog, 50 men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö. 51 Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."

3 Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahvehs) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]

4 Men han [Jesus] svarade och sa: "Det står skrivet [5 Mos 8:3]:

Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],

utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun."

[Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se Jes 55:11.]

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sa: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."

26 Så ofta ni äter detta bröd

och dricker denna bägare

förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

16 Välsignelsens bägare [med vin under Herrens måltid] som vi välsignar,

innebär inte [att dricka] den

gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) blod?

Brödet som vi bryter,

innebär inte [att äta] det

gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) kropp?

17 Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],

är vi, även om vi är många, en kropp,

för alla får vi vår del av detta enda bröd.

[När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]

9 Be därför så här:

[Eftersom det i vers 5-6 talas om den personliga relationen och i vers 7-8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.]

______

Vår Fader,

som är i himlarna!

Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]

10 Låt ditt rike komma (kom/etablera ditt kungarike)!

Låt din vilja ske (ske din vilja),

såsom i himlen,

så också på jorden.

[Vers 9-10 är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i vers 9 beskriver Gud som hela universums Gud, se 2 Kor 12:2-4. Den bokstavliga innebörden av roten pa i grekiska ordet för Fader, pater, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även Gal 4:6. Gr. hagiazo innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se Rom 14:17. Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]

11 Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.

[Det grekiska adjektivet epiousios (som beskriver brödet) förekommer bara i Herrens bön. Förutom "dagliga" kan det även avse "morgondagliga" eller hänvisa till mängd, som i den syriska översättningen Peshitta där det står: "det bröd vi behöver". Vår himmelske Fader är källan till vårt levebröd, se 2 Mos 16:21; Ps 78:24; Ords 30:8; Matt 4:4; Joh 6:27, 35, 58; Jak 4:3.]

9 Den som är generös blir välsignad (upphöjd),

för han delar med sig av sitt bröd (mat, tillgångar) till den fattige.

37 Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"

De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?"

[En denar var en vanlig arbetares dagslön, se Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]

38 Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"

När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."

39 Sedan befallde han att alla skulle sätta sig ner i matlag [för att underlätta utdelningen] i det gröna gräset. 40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.

[I det annars bergiga området väljer Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Påsken är nära så det är vår och gräset är grönt, se Joh 6:4. Ordet "grupper" är ordagrant "trädgårdsrabatter" och ger en bild av en färgsprakande syn med människor med mantlar och huvudbonader i olika kulörer som sitter i välordnade grupper.]

41 Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem [oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande] åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla, 42 och alla åt och blev mätta. 43 Sedan samlade de upp tolv flätade korgar med överblivna brödstycken och fiskar.

[Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. Nu fick man med sig mat för sin fortsatta resa.]

נ – nun

25 Jag har varit ung och nu är jag gammal,

men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)

eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.

Den farliga surdegen

5 När lärjungarna for över [från den västra sidan] till andra [norra] sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. [De lämnar Magdala i hast, glömmer ta med bröd, och beger sig i båten till norra sidan av Galileiska sjön nära Betsaida, se Mark 8:22.]

6 Jesus sa till dem: "Var på er vakt (se upp) för fariséernas och saddukéernas surdeg."

[Surdeg är en bröddeg som innehåller jäst och mjölksyrabakterier. Man använde oftast inte färsk jäst utan tog ett stycke jäst deg, som man sparat från förra baket, och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. På samma sätt som surdegen påverkar hela degen, påverkar falska läror hela församlingen, se 1 Kor 5:8.]

7 [Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade.] De diskuterade med varandra [om fysiskt bröd] och de sa: "Det måste vara för att vi inte hade med oss bröd som han tar upp detta ämne nu."

8 Jesus märkte vad de pratade om och sa: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har! 9 Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de 5 000 och hur många mindre flätade korgar ni fick över? [12 korgar, se Matt 14:20-21.] 10 Eller de sju bröden till de 4 000 och hur många stora korgar ni fick över? [7 korgar, se Matt 15:37-38.] 11 Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."

12 Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.

1 Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet

för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka).

2 Dela en portion i sju, ja, i åtta,

för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden.

[Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs. ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se 1 Kung 10:22.]