23 Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6],

23 Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6], 24 och [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda (förklaras rättfärdiga) av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]

[Det grekiska ordet för att synda, hamartano, härstammar troligen från a-meros (ingen del) och innebär "att vara utan del i" eller "att missa målet". I antiken användes det för att beskriva när en bågskytt missade att träffa sitt mål. Konsekvensen blev då att man inte heller kunde ta del av segerpriset. Ord som därför mycket väl beskriver synd är missgärning och misstag.]

20 För genom laggärningar [genom att hålla alla bud i Torah] kan inget kött bli rättfärdigt [ingen människa ha det rätt ställt med Gud]. [Det var heller aldrig syftet med Torah.] Vad som ges genom undervisningen (gr. nomos) [Moseböckerna] är insikt (fullständig förståelse) om synd.

[Efter att ha visat att hela mänskligheten är hopplöst förlorad utan Gud följer nästa stora stycke i Romarbrevet. Det handlar om Guds rättfärdighet som finns tillgänglig genom tron.]

23 Syndens lön [plural]

är död [evig död i kontrast till evigt liv],

men Guds gåva

är evigt liv i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.

[Det grekiska ordet för lön, opsonion, kommer från optos – dvs. grillad eller halstrad mat. En soldats dagslön bestod ofta till stor del av matransoner. Eftersom lön står i plural är det inte bara den slutgiltiga döden som åsyftas, utan även den förstämning och skugga som synden kastar över var dag i denna tidsålder. Soldatens lön var generellt låg, så en friare tolkning skulle kunna uttrycka att syndens usla lön enbart för med sig död. Andra ställen där lön nämns är bl.a. Luk 3:14; 1 Kor 9:7; 2 Kor 11:8.]

6 Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,

våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda),

och vi vissnar alla som löv,

våra synder för oss bort som vinden.

[Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är tyg/klädnad-menstruation. Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.]

4 Alla som praktiserar synd (vanemässigt lever i synd)

är skyldiga till laglöshet (lagbrott),

för det är vad synd är,

laglöshet [att överträda Guds bud medvetet eller omedvetet, att göra revolt mot Gud].

1 Därför [tack vare vad Jesus gjort, se Rom 7:4, 25] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se vers 4].

2 För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.

12 Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten. 14 Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].

[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.]

15 Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

16 Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:

antingen synden, vilket leder till död,

eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?

17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Ni har blivit befriade från synd och blivit slavar till rättfärdighet.

15 Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

14 Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden. 15 Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag. 16 Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god. 17 Men nu är det inte längre [mitt verkliga] jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig.

34 Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar.

8 Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då bedrar vi oss själva (går vilse; vandrar vi bort från vägen) och sanningen är inte i oss.

9 Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).

9 Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande).

6 Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av David, 2 när profeten Natan kommer till honom efter att han gått in (kommit) till Batsheva (Batseba).

[Samma hebreiska ord används för hur Natan "kom" till David och hur David "kom" till Batseba.]

______

4 Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren)

från min skuld (synd och dess konsekvens – singular)

från min synd [singular],

rena mig. [Jes 1:16]

[Denna vers börjar med verbet herev som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: kabisini meaoni vmechatati tahreni. Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans). Versen är också en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska pesha, avon och chattat. Samma ord finns i 2 Mos 34:7 där Gud förlåter.]

5 För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)

och min synd är alltid inför mig.

6 Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat

och gjort det som är ont i dina ögon.

Du är rättfärdig när du talar

och du är rättvis när du dömer.

[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]

7 Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens – singular)

och i synd föddes jag av min mor.

[Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batsheva och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: "Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]

8 Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig,

gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.

9 Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk],

tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [Jes 1:18] [Samma ord för att "tvätta" återkommer här, se vers 4.]

5 Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd

jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).

Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)

mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren",

och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

1 Av David, en sång med visdom (hebr. maskil).

[Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.]

______

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den

vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),

vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).

11 För ditt namns (ryktes) skull, Herre (Jahveh),

förlåt mina felsteg (synder, skulder) för de är många.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. Vers 10 skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och att han kan ge nåd. Psalmen visar på det paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]

6 Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahveh),

för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]

7 Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)

– kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;

kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), för din godhets skull, Herre (Jahveh).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]

12 Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),

att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.

[Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]

[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.]

13 Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),

men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.

24 Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade.

21 Och hon ska föda (frambringa; föda fram – gr. tikto) en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, befria) sitt folk från deras synder."

[Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahveh) och Hosea, som betyder "en som frälser". Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning", "JHVHs frälsning" eller "JHVH räddar/frälser".]

21 Den som inte [genom egen personlig erfarenhet] visste vad synd var, honom gjorde han till [gjorde Gud till ett med] synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli [ett med] Guds rättfärdighet. [Jes 53:9-11; 1 Pet 2:22; Gal 3:13]

28 så blev den Smorde (Messias, Kristus) offrad en gång för att bära mångas synder [Jes 53:12]. Han ska bli synlig (träda fram) en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa (befria) dem som väntar på (längtar innerligt med förväntan efter) honom.

8 Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)

är från djävulen [får sin karaktär av den onde],

för djävulen har syndat [vanemässigt brutit mot Guds ordningar – missat målet] alltsedan begynnelsen.

Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).

18 Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja],

för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt],

och den onde rör (angriper) honom inte.

[Här har en del handskrifter: "den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv", se även 1 Pet 5:8.]

5 Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):

olovligt sex (otukt, det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)

orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),

lusta (otyglat sexuellt begär),

ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),

och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, ett omåttligt begär efter mer och mer materiellt, ofta genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.

3 Men

sexuell omoral (otukt – gr. porneia)

och all (all slags; varje form av) orenhet

eller girighet (glupskhet; begär efter mer – och då åsyftas främst det materiella)

ska inte ens nämnas [ryktas om att det finns] bland er. Sådant passar sig inte bland de heliga [Guds utvalda folk – som är avskilt att agera annorlunda än världen].

[Grekiska konjunktionen de (översätts: men, nu, osv.) binder ihop sammanhanget med vers 1-2 och förstärker hur själviskhet på det sexuella och materiella området är så långt ifrån ett liv i osjälvisk kärlek man kan komma. Sexuell omoral/otukt syftar på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en maka/make som är otrogen i sitt äktenskap. Här används dock sexuell omoral/otukt i en bredare mening och syftar på all sexuell orenhet. Ordet "eller" sätter girighet som en egen kategori. Både sexuell och materiell synd kommer från samma svaghet i den fallna naturen – ett omättligt habegär som uppfylls på otillåtet sätt.]

11 Och ha inte del i (gemenskap med; delta inte gemensamt med) [identifiera er inte med – gr. synkoinoneite] mörkrets ofruktbara gärningar, utan exponera (motbevisa, bemöt, tillrättavisa, kullkasta) hellre [visa dem som ligger bakom dessa gärningar på felaktigheter i stället], 12 för vad som i hemlighet sker [gr. kruphe – vad som i skymundan försiggår] under dem [dessa människors auktoritet; ordagrant: "för de saker som i hemlighet sker under deras"] är det till och med skamligt att tala om. [Det grekiska adverbet kruphe kommer från verbet krupto att dölja/gömma.]

26 Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in],

1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

1 Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]

15 "Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:

Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.

[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.]

15 "Men om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela; begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:

Gå [då] undan och tillrättavisa honom enskilt, mellan dig och honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att (om han skulle) lyssna på dig har du vunnit [tillbaka] din broder.

[Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer. Grekiskan har här ett ord för att gå undan som innebär att man utan större uppmärksamhet drar sig bort.]

6 Men den som förleder en av dessa små (en av dessa allra minsta – gr. mikron) [en Jesu lärjunge] som tror (förtröstar; litar) på mig, för honom vore det [alltid] bättre att en stor kvarnsten skulle hängas om (runt) hans hals och han skulle sänkas i havets djup.

3 Varför fokuserar du på flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?

14 [Jesus utlägger vers 12 om förlåtelsens avgörande betydelse:]

För om ni skulle förlåta människorna deras överträdelser (felsteg, förbrytelser – gr. paraptoma)

ska också er himmelske Fader förlåta er,

16 Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra,

och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).

Mycket förmår (besegrar) [Fil 4:13] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktade] bön när den verkar i kraft.

[Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]

17 Den som alltså förstår (vet; har förstått) att göra det goda men inte gör det, han begår (för honom är det) en synd [han syndar]. [Luk 12:47; Rom 14:23]

8 Närma er Gud,

så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]

[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]

Rengör era händer [handlingar], ni syndare,

och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].

[När ni drar er närmare Gud:]

4 Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se Jak 2:11.]

Vet ni inte att vänskap med världen

är fiendskap mot Gud?

Den som vill vara vän med världen

blir fiende till Gud.

10 Från samma mun kommer välsignelse

och förbannelse.

Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

8 Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även 1 Pet 1:22], för

kärleken täcker (överskyler) [genom förlåtelse och överseende]

en mängd [en fullhet/ett överskott av] synder. [Ords 10:12]

1

[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]

[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös (hebr. rasha) beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för att göra det onda, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.

På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"

Författare: Okänd, kanske David.

Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.

1. De två vägarna, vers 1

2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3

3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5

4. De två vägarna, vers 6]

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den

som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),

som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],

som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).

[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]

133 Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),

låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.

9 Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),

men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.