23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;

23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud; 24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,

20 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.

23 Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

6  Vi blevo allasammans lika orena människor,  och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad.  Vi vissnade allasammans såsom löv,  och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.

4 Var och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty synd är överträdelse av lagen.

1

Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.

12 Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser. 13 Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen. 14 Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden. 15 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det! 16 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet. 17 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild, 18 och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --

15 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!

14 Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. 15 Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. 17 Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.

34 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.

8 Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss. 9 Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

9 Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

6 Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen.

1

För sångmästaren; en psalm av David, 2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

4  Två mig väl från min missgärning,  och rena mig från synd. 5  Ty jag känner mina överträdelser,  och min synd är alltid inför mig. 6  Mot dig allena har jag syndat  och gjort vad ont är i dina ögon;  på det att du må finnas rättfärdig i dina ord  och rättvis i dina domar. 7  Se, i synd är jag född,  och i synd har min moder avlat mig. 8  Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden;  så lär mig då vishet i mitt innersta. 9  Skära mig med isop, så att jag varder ren;  två mig, så att jag bliver vitare än snö.

5  Då uppenbarade jag min synd för dig      och överskylde icke min missgärning.  Jag sade: »Jag vill bekänna      för HERREN mina överträdelser»;  då förlät du mig      min synds missgärning.  Sela.

1

Av David; en sång.  Säll är den vilkens överträdelse är förlåten,      vilkens synd är överskyld.

11  För ditt namns skull, HERRE,  förlåt min missgärning, ty den är stor.

6  Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd,  ty de äro av evighet. 7  Tänk icke på min ungdoms synder      och på mina överträdelser,  utan tänk på mig efter din nåd,      för din godhets skull, HERRE.

12  Av dem hämtar ock din tjänare varning;  den som håller dem har stor lön.

13  Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl;  men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.Ps. 32,

24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».Jes. 53,5, 12. Rom. 6,3 f.

21 Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus*, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.»

21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.

8 Den som gör synd, han är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och just därför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djävulens gärningar.

18 Vi veta om var och en som är född av Gud att han icke syndar, ty den som har blivit född av Gud, han tager sig till vara, och den onde kommer icke vid honom.

5 Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;

3 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. 12 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

26 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede,

1

Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad.

1

Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. 2 Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag.

15 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.

15 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.

6 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.

3 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

14 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;

16 Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.

17 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.Luk. 12:47. Rom. 14:23.

8 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.

4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.Matt. 6:24. Joh. 15:19. 17:14. 2 Kor. 11:2. 1 Joh. 2:15.

10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

8 Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty »kärleken överskyler en myckenhet av synder».

1

Säll är den man      som icke vandrar      i de ogudaktigas råd  och icke träder in      på syndares väg,  ej heller sitter      där bespottare sitta,

133  Gör mina steg fasta genom ditt tal,  och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

9  Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,  men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --

9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd, 10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

4 Åter gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill föra honom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finner honom skyldig till något brott.» 5 Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sade till dem: »Se mannen!» 6 Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriade de: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen I honom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig till något brott.»

23 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»

7 Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»