Preservação das escrituras

35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.]

18 Jag säger er sanningen, fram till dess att himmel och jord förgås (ändras, byter skepnad), ska inte den minsta bokstav (gr. iota), ja inte ens det minsta streck (gr. keraia) i undervisningen [Moseböckerna] förgås (ändras), inte förrän allt har skett. [Innan allt Gud har förutsagt inträffat och alla skuggbilder fullbordats, se Luk 16:17; 24:27; Kol 2:17.]

[Den minsta bokstaven på grekiska är iota. Motsvarigheten i hebreiska är bokstaven jod, som liknar vårt kommatecken (י). Jod i sin tur består av tre delar där det minsta strecket som går ner kallas kotz på hebreiska. Det är troligt att gr. keraia syftar på det strecket. Inom rabbinsk litteratur nämns dessa två hebreiska ord (kotz och jod) tillsammans. Det som avses är att inte ens den minsta detalj i Skriften ska ändras, inte ens så lite som den minsta delen av det minsta skrivtecknet.]

8 Gräset torkar bort, blomman vissnar,

men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]."

24 För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:

Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,

och all dess härlighet som blomman i gräset.

Gräset vissnar

och blomman faller av,

25 men Herrens ord (gr. rhema) består för evigt.

[Jes 40:6-8]

Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.

[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]

23 Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar). 24 För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:

Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,

och all dess härlighet som blomman i gräset.

Gräset vissnar

och blomman faller av,

25 men Herrens ord (gr. rhema) består för evigt.

[Jes 40:6-8]

Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.

[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]

20 Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning). 21 Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.

Gud har talat genom sin son

1 För länge sedan talade Gud många gånger [i olika uppenbarelser där varje fragment har sin del av sanningen] och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2 men nu i dessa sista (ordagrant: "eskatologiska") dagar talade han till oss genom sin Son, som han satte till arvinge över allt (som han gav äganderätten till alla ting). Genom honom har han också skapat tidsåldrarna (universum, världen, tidsepokerna). 3 Han som är härlighetens strålglans (återsken) [han som utstrålar Guds härlighet] och [är] hans väsens avbild (exakta kopia/uttryck) [har Guds natur ingraverad] och som bär allt med sitt mäktiga (med kraften i sitt) ord (gr. rhema) – sedan han genom sig själv renat oss från synderna (utfört syndernas rening) – [han] satte sig ner på Majestätets högra sida i höjden.

Jesus kom till världen

14 Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp]

och bodde (tältade, "tabernaklade") bland oss

och vi såg (skådade; studerade uppmärksamt) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik; en enda född son) [nära] intill sin far [dvs. som den enfödde Sonen har av/från Fadern], full av nåd (favör) och sanning.

[Begreppet "nåd och sanning" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först. Gr. patros står här i obestämd form och översätts far, men utifrån vers 18 (där den bestämda formen används) är det tydligt att det är Fadern, Gud själv, som det syftar på.]

14 Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) honom.

[Predikarens dubbla "jag vet" (vers 12 och 14) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (vers 10, 16, 22). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]

11 I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],

så att jag inte ska synda mot dig.

Psalm 19 – Guds existens är uppenbar

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

______

Skapelsen talar

2 Himlarna återger (dokumenterar med matematisk exakthet – hebr. safar)

Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),

skyn (utsträckningen, himlavalvet) [himlens vidd] berättar om (proklamerar, visar på)

hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].

[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19-20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

[ Svindlande avstånd

Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!]

3 Dag efter dag

flödar de [himlarna och himlavalvet] av tal (ord – hebr. omer),

natt efter natt

uppenbarar de kunskap (vishet).

[Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]

4 Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk] –

deras röst hörs inte.

5 Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,

deras prat (hebr. milah) till världens ände.

Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],

6 den [solen] är som en brudgum som går ut från sin bröllopsbaldakin (skydd, kammare, sänghimmel) [Jes 4:5],

och gläder sig åt att som stark atlet [tapper hjälte] löpa sin bana.

7 Den går upp från ena sidan av himlarna,

följer sin omloppsbana till den andra sidan,

och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar

[I vers 8-10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahveh). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.]

8 Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)

– den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan).

Herrens (Jahvehs) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)

– det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.

6 På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),

på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,

[därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahveh) upp och säger:

"Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."

[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]

7 Herrens (Jahvehs) löftesord är rena (felfria) löftesord,

liksom silver som renats i en smältugn på marken,

sju gånger [Ps 18:31; 119:140].

[Den första raden har inget verb och är ordagrant: "Löftesord JHVH löftesord rena" (hebr. imrot JHVH imrot tesorot). Ordet för löfte (hebr. imrah) upprepas två gånger och omgärdar Herren (Jahveh). Guds namn står parallellt med ordet rent (hebr. tahor) som används för att beskriva rent guld (2 Mos 25:31). Skrivsättet kommunicerar att Guds löftesord är rent eftersom Gud själv är ren. Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt (sjufaldigt) rent. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver "bränd och prövad på jorden". I det större kiastiska mönstret står Guds rena löftesord i kontrast till smickrande ord i vers 4-5.]

8 Men vad säger den [Torah – undervisningen om tro, frälsning och rättfärdighet]?

"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta." [5 Mos 30:14]

– Det är [alltså] detta trons ord (gr. rhema) vi [hela tiden aktivt] predikar.

[Det grekiska ordet för ord är här rhema, dvs. ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

17 Alltså (som slutsats av detta):

Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör (gr. akoe), [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Messias, Kristi) ord (gr. rhema – singular) [se vers 14].

[Akoe handlar rent fysiskt om att höra, men också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se Matt 13:13. I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se Rom 2:13; 10:16. Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29.

I grekiskan finns två ord, logos och rhema, som båda översätts "ord". Logos kommer från verbet lego – "att tala/sammanfatta"; ett ord, en tanke, ett resonemang, ett budskap etc. och används också om Guds planritning och lära om allting. Ordet – Logos – är även Sonen personifierad, se Joh 1:1. Rhema kommer från verbet rheo – "att tala" och kan förklaras som Guds förkunnade ord, löfte, budskap etc. – av Anden riktat och levandegjort för den troende i syfte att skapa en fast övertygelse.]

18 Men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]

Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,

deras ord till världens ändar. [Ps 19:5]

4 För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21].

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. 8 Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). 9 Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezozah) i ditt hus och era portar.

[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.

I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]

19 och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet.

[Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]

3 Detta [att be för alla människors frälsning, oavsett status och rang] är gott (rätt, ärbart) och välbehagligt inför Gud vår Frälsare, 4 som vill (önskar) att alla människor ska bli frälsta (befriade, räddade, bevarade) och komma till insikt om (känna igen; få en personlig erfarenhet av) sanningen.