Seguir a Jesus

19 Han sa till dem: "Följ mig [bli mina lärjungar] och jag ska göra er till människofiskare." 20 På en gång lämnade de sina nät (generellt ord för olika typer av nät) och följde honom.

[Bröderna Simon Petrus och Andreas kände redan Jesus sedan deras gemensamma tid hos Johannes Döparen ett par månader tidigare, se Joh 1:40-42. Nu tar de ett steg till och lämnar sina arbeten för att följa Jesus på heltid.]

Matteus börjar följa Jesus

9 Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sa till honom: "Följ mig", och Matteus steg upp och följde honom.

[Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn (Matityahu) som betyder "Guds gåva". Han kallas också Levi som troligen är hans familjenamn, se Mark 2:14; Luk 5:27. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.

I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se Luk 5:29. När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.]

Dag 4 – fler lärjungar kallas

43 Nästa dag ville Jesus gå till Galileen. [Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sa till honom: "Följ mig."

Lärjungaskapets krav

57 [Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se Luk 10:1-20. Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den förste och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisha var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.]

1) Materiell försakelse

Medan de gick längs med vägen [mot Jerusalem], sa en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än går."

58 Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud."

[Till en början verkar inte svaret ha någon koppling till det mannen säger; han ville ju följa Jesus! Men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat, se 1 Sam 16:7. Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.]

2) Inga ursäkter

59 Till en annan sa Jesus: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."

60 Då sa Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike."

[Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Inte förrän ett år senare ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en s.k. benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, i stället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.]

3) Högsta prioritet

61 En annan man sa: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."

62 Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."

[Här finns ännu en likhet med Elishas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se 1 Kung 19:20. Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.]

Att mista livet, men ändå vinna det

24 Sedan sa Jesus till sina lärjungar:

"Om någon vill följa (gå bakom) mig

ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]

och ta upp sitt kors

och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].

[Jesus hade tidigare talat om att ’ta upp sitt kors’ i samband med efterföljelse, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20-23. Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller vandra tillsammans på vägen med.]

26 "Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)

sin far och sin mor,

sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se Matt 19:10-12],

sina bröder och systrar

och även sitt eget liv [detta jordeliv],

kan han inte vara min lärjunge.

[I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]

27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

[Tidigare i Luk 9:23 säger Jesus att för att följa honom måste man "förneka sig själv och dagligen ta upp sitt kors". Nu följer två liknelser som visar att detta inte är något impulsivt beslut utan kräver eftertanke.]

28 Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?" 29 Jesus svarade:

"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):

Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat

hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden

30 ska få hundrafalt igen.

Redan nu i den här tiden ska han få

hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden

mitt under förföljelse,

och evigt liv i den kommande tidsåldern.

[I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se Matt 23:9.]

31 Många som [nu] är först ska [då] bli sist,

och många som [nu] är sist ska [då] bli först."

Jesus är världens ljus

12 Då (därför) talade Jesus till dem igen och sa: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [1 Joh 1:5]

[Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (Joh 7:37-39), eller från morgonen (vers 2 – före händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se vers 20; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se Jes 42:6!]

26 Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom.

21 Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.

[Ett speciellt ord för "exempel" används här. Det är ett sammansatt ord av orden "skriva" och "under". Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit, på en rad under lärarens text.]

Jesu exempel

22 Han [Jesus] begick ingen synd,

och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun. [Jes 53:9]

23 När han blev förolämpad, svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar. När han fick lida, hotade han inte [att hämnas], utan överlämnade sig [sin sak, domen] till honom som dömer rättvist.

15 Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus),

4 Mina påbud (bindande juridiska beslut) ska ni göra,

och mina förordningar (ordagrant "saker inristat")

ska ni hålla (vaka över)

för att vandra efter dem.

Jag är Herren (Jahveh),

er Gud (Elohim).