21 Då lät Herren Gud (Jahveh Elohim) en tung sömn falla över mannen – och han sov. Och han tog en del från hans sida (hebr. echad tsela) och slöt till kött efter den.

[Ordet tsela betyder sida och används om sidan av en byggnad eller struktur (2 Mos 26:20; 27:7; 38:7; Hes 41:5, 6). Ofta är det något med plankor som är ihåligt. Enligt den grekiska filosofen Platon (428-348 f.Kr.), och även senare judisk tradition, sägs att människan skapades androgyn, och sedan delades upp i man och kvinna. Men det är inte vad denna vers lär. Det är även tydligt i 1 Mos 1:27 där det står: "Man och kvinna skapade han dem". Ordet sida här syftar på en ospecificerad del på mannens sida. Utifrån vers 23, där mannen säger "ben av mina ben" och "kött från mitt kött", är det inte så långsökt att det är ett revben, men då inte bara benet, utan också köttet runt som avses.]

22 Och Herren Gud (Jahveh Elohim) byggde upp (modellerade skickligt – hebr. bana) sidan som han tagit från mannen till en kvinna, och han förde henne till mannen.

[Fyra olika hebreiska ord används kring skapandet av människan: asah (1 Mos 1:26), bara (1 Mos 1:27), jatsar (1 Mos 2:7, 19) och bana här. Både man och kvinna är Guds avbild, se 1 Mos 1:27.] 23 Då sa mannen (hebr. ha-Adam):

"Denna (hon) – äntligen (till sist)!

Ben av mina ben,

kött (kropp) från mitt kött (min kropp).

Hon (denna) ska kallas kvinna (hebr. ishah) [det hebreiska ordet för man/make är ish],

för av man (hebr. ish) är hon (denna) tagen."

[För första gången beskrivs vad en människa säger i Bibeln, och det är ett utrop i glädje över gemenskapen mellan en man och en kvinna! Det hebreiska ordet för man/make beskriver med sin maskulina form en individ av mankön, medan ishah beskriver en individ av honkön, och då också kan avse en hustru. Själva ordet ish avser en individ.]

24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor ["lösa upp" sitt känslomässiga (och även ekonomiska) beroende av dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött (hebr. basar echad) [en förenad kropp – en ny familjeenhet].

[Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se Matt 19:4-5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se 5 Mos 28:20; Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.

I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]

18 Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: "Det är inte gott [ändamålsenligt, optimalt, som sig bör] att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asah) en hjälpare (hebr. ezer) anpassad för honom."

[Sista frasen (hebr. ezer kenegdo) beskriver en hjälpare vid hans sida. Hebr. ezer har innebörden att komma till någons hjälp och att assistera. Det behöver inte beskriva hierarki, Gud själv kallas Israels hjälpare i Hos 13:9, se även 5 Mos 33:7. Här beskrivs ett partnerskap mellan en man och en kvinna. Samma fras återkommer i vers 20.]

27 Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne.

Man och kvinna skapade han dem.

______

[Denna vers utgör höjdpunkten i Guds skapelseverk. Vackert strukturerad i två bekräftande kiasmer slår den fast att människan (hebr. adam) skapas som Guds (hebr. Elohim) avbild och att människan, Guds avbild, utgörs av mannen och kvinnan tillsammans. Detta är helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repetitionen av skapa (hebr. bara) gör denna vers till berättelsens höjdpunkt. I den första kiasmen ramar Gud in att han skapade människan som sin avbild. I den andra kiasmen är istället verbet skapar centralt, och det som utgör människan ramar in meningen:

Gud skapade människan

som sin avbild,

som Guds avbild

skapade han henne.

Man och kvinna

skapade han

dem.]

4 Han svarade:

"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" [1 Mos 1:27]

5 Och han fortsatte:

"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,

och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara) kött (gr. sarx). [Citat från 1 Mos 2:24.]

6 De är inte längre två utan ett kött.

Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."

6 I skapelsens början

’skapade Gud dem till man och kvinna.’

[1 Mos 1:27]

[Jesus för diskussionen till ett högre plan. Äktenskapet inrättades långt innan Mose fick alla bud och instruktioner på Sinai berg. Guds ursprungliga tanke med äktenskapet framgår av skapelsen.]

7 ’Därför ska en man lämna [sitt känslomässiga och finansiella beroende av] sin far och mor

och hålla sig till (vara förenad med) sin hustru,

8 och de två ska vara ett kött.’ [1 Mos 2:24]

Så är de inte längre två, utan ett kött.

9 Vad Gud har fogat samman,

ska människan inte skilja åt."

28 Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur

– som sina egna kroppar.

Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.

29 För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),

utan tar i stället hand om och sköter om den.

Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,

30 eftersom vi är delar av hans kropp.

31 Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)

och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött.

[Citat från 1 Mos 2:24. I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]

32 Detta mysterium är stort (här finns en djup sanning som nu är uppenbarad), och då talar jag om [relationen mellan] den Smorde (Messias, Kristus) och församlingen. [I Höga Visan beskrivs och uppenbaras mer av detta mysterium.]

33 Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]

15 Vet ni inte att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp? [Hör tematiskt ihop med vers 19.]

Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)

och göra dem till ett med en prostituerads kropp?

[Hör tematisk ihop med vers 18 där ordet "kropp" också används två gånger.]

Absolut inte!

16 Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad

blir en enda kropp med henne? Det heter:

De två ska bli ett kött. [1 Mos 2:24]

[Sexualiteten involverar hela personligheten och är inte separerad från kärlek utan hör ihop.]

17 Men den som är förenad med Herren

är en ande med honom.

[Hör tematisk ihop med vers 16, se orden "förenad" och "är en".]

15 Ingen har gjort så [skilt sig], som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende [Gud eller Abraham, vers 10] om inte avkomma från Gud (Elohim)? [Den första delen av denna vers är svår att översätta.] Skydda och bevara din ande så att du inte är trolös mot (bedrar) din ungdoms hustru.

18 Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,

henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.

19 Låt henne vara lika vacker (ordagrant: en älskare) som hinden och lika charmig (behaglig, hänförande, förtrollande; ordagrant "ge dig oförtjänt nåd" – hebr. chen) som gasellen,

låt hennes bröst alltid släcka din törst (behaga, tillfredsställa dig) och var alltid förlorad (berusad) av kärlek till henne.

20 Varför ska du, min vän, ha lust till en lösaktig kvinna (äktenskapsbrytare),

och omfamna en prostituerad?

14 Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).

[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]

15 Låt den Smordes (Kristi) frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].

Var ständigt tacksamma.

25 Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,

låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),

för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).

[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]