6 Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.]

14 Och Ordet (gr. Logos) blev kött [människa; fick en jordisk kropp]

och bodde (tältade, "tabernaklade") bland oss

och vi såg (skådade; studerade uppmärksamt) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik; en enda född son) [nära] intill sin far [dvs. som den enfödde Sonen har av/från Fadern], full av nåd (favör) och sanning.

[Begreppet "nåd och sanning" hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först. Gr. patros står här i obestämd form och översätts far, men utifrån vers 18 (där den bestämda formen används) är det tydligt att det är Fadern, Gud själv, som det syftar på.]

4 För Herrens (Jahvehs) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),

och han är trofast (hebr. emonah) i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet). [Detta är den första av 22 förekomster av hebr. emonah i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT. Guds ord står stadigt och Gud är trofast!]

5 Varje löftesord från Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] är prövat och renat;

Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.

20 Vi vet (har insett/förstått) också att Guds Son har kommit

och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),

så att vi kan känna (få personlig erfarenhet av) honom som är sann,

och att vi är i honom som är sann, i hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv.

[Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar brevets budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]

7 Men jag säger er sanningen:

Det är bättre för er att jag går bort,

för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, Rådgivaren, Advokaten) komma till er.

Om jag går bort ska jag sända honom till er.

26 "Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig.

27 Men vad gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom.

[Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se vers 26, visar på vikten av god undervisning, se Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]

[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 1 Joh 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, 10b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 1 Joh 2:28; 3:2a, 2b, 5, 8. Jesus uppenbarades när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.]

24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."

31 Då sa Jesus till de judar [invånare i Judeen] som hade kommit till tro på honom [se vers 30]: "Om ni förblir i mitt ord (gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar. 32 Då ska ni förstå [personligen lära känna] sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]

30 Jag har valt sanningens väg,

dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.

[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

5 Led mig i din sanning (trofasthet),

och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);

jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "Led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.

Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]

15 Gör allt du kan för (var ivrig; skynda dig) att bestå provet [att visa dig redo till tjänst] inför Gud, likt en [oblyg] arbetare som inte har någon anledning att skämmas, och som rätt (korrekt och precist) hanterar (delar, tillämpar, utlägger) sanningens ord.

[Ordet "rätt hanterar", gr. orthotomeo, återfinns bara här i NT. Det används dock två gånger i den grekiska översättningen av GT och översätts "gör vägen rak", se Ords 3:6; 11:5. Grundbetydelsen syftar på att bygga en rak väg, men även att "skära rakt" med innebörden att plöja rakt eller skära till ett stenblock. Irrlärare försökte leda bort på andra vägar, men Timoteus uppmanas att anlägga en rätt väg. Användningen här anspelar också på att vandra den rätta vägen, att själv göra det rätta genom att följa och tillämpa sanningen.

När en romersk väg anlades spände man upp ett snöre mellan två punkter för att få en rät linje. I sammanhanget talas det om de dödas uppståndelse, se vers 18. De två hållpunkter som en sund kristen undervisning bör fästas upp på är Jesu första och andra ankomst. Ett ensidigt fokus på att han har kommit kan leda till världslighet, på samma sätt som ett ensidigt fokus på hans andra tillkommelse kan leda till överandlighet.]

18 Enligt sitt eget beslut födde han oss till livet genom sanningens ord (gr. logos aletheia), för att vi skulle bli som en förstlingsfrukt (den första skörden) han får från dem han har skapat. [3 Mos 23:10; 5 Mos 26:2; Jer 2:3; 1 Kor 15:20, 23; 1 Pet 1:3; Rom 11:16]

15 Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus),

8 Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):

allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt),

allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt),

allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt),

allt som är rent [som inte är besudlat med synd],

allt som är älskvärt ("för vänskapen" – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek],

allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter] –

om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och

om det finns något lovord (något som förtjänar beröm) –

tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].

2 [Tre krav:]

Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),

och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),

och talar sanning i (av) hjärtat (den som är ärlig).

3 [Tre krav, uttryckt i negationer:]

Den som inte förtalar (vandrar runt; spionerar – hebr. ragal) med sin tunga [sprider rykten],

som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),

som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära).

[Dessa tre fraser inleds alla med ordet "inte" som förstärker att detta är något som verkligen inte ska göras. Temat är vad som sägs om andra, se även Jak 3:2-11. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]

13 Vem är den människa, som älskar livet,

som önskar se många dagar och ha det gott?

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren (Jahveh). Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]

32 Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),

men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).

24 Ta bort falskhet från din mun,

låt svek vara långt ifrån dina läppar.

12 Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):

svär ingen ed,

varken vid himlen eller vid jorden

eller vid något annat.

Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja

och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,

så drabbas ni inte av domen.

18 Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) [bara] älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan [också] i handling och sanning.

[Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se 2 Joh 1:10-11.]

[Förmaningen i vers 18 väcker frågan: "Älskar jag verkligen som jag bör?", och kan leda till att vårt hjärta fördömer oss. Då kommer följande uppmuntran:]

6 Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.

4 Inget gläder mig mer än att få höra att mina barn [församlingsmedlemmar som Johannes var som en andlig far för] vandrar (lever) i sanningen.

1 Men tron (ordagrant: tro) är en övertygelse (en fast och verklig grund; en garanti och försäkran) om sådant man hoppas, en visshet om (förvissning om; ett bevis för/på) ting man inte ser [det som inte kan uppfattas eller förnimmas med fysiska ögon].