10 versículos sobre esperança para renovar suas forças no início do ano

11 För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker [ut] (planerar, beräknar, utarbetar; "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)

– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo) –

för att ge er en framtid och ett hopp!

[Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8-9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]

18 Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem

som fruktar (vördar, respekterar) honom,

till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),

31 Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahveh)

ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft):

De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)

som örnar.

De ska springa (rusa fram)

utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).

De ska vandra (fortsätta, gå)

utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).

[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se Ps 103:5. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]

24 För i hoppet [med den förväntansfulla förvissningen om att kroppen ska befrias] blev vi frälsta (räddade, befriade, helade, upprättade). Men ett hopp som man ser [uppfyllt] är inget hopp, för hur kan någon hoppas på något han redan ser? 25 Men om vi hoppas (har en förväntan) på det vi inte ser, så väntar vi [oförtrutet och välkomnande] i uthållighet (ståndaktighet) [även om vi prövas].

[Detta stycke ramas in av Andens hjälp och bön (vers 26) och Jesu vädjan för oss, se vers 34. Centralt finns Jesus som den förstfödde, se vers 29b.]

23 Låt oss [då] orubbligt [då borde vi utan att ändra läge eller position ständigt] hålla fast vid (gripa tag i; lägga beslag på; förankra, behålla; helt äga) hoppets bekännelse [så att vi inte förlorar den trosvissa förväntan (2 Kor 3:12) som gör att vi talar i enlighet med Guds vilja]

– för han som gav (tillkännagav) [det välgrundade] löftet är trofast (trogen, pålitlig).

Nytt liv i Jesus

3 Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se Joh 3:5-8] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes uppståndelse från de döda,

5 När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],

är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).

Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),

med glädjerop och tacksägelse tillsammans med dem som firar högtiden.

[Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.]

21 Detta påminner jag mitt hjärta om,

därför har jag hopp.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden "Kom ihåg", "i minnet" och "Detta" och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]

ח – chet

22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

6 Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat (påbörjat, inlett) ett gott verk (arbete) i (inom; bland, hos) er, [också] ska (kommer att) fullborda (slutföra) det fram till den Smordes (Messias, Kristi) Jesu dag [då han kommer tillbaka]. [Joh 6:29]

Ett evighetsperspektiv

16 Därför (genom detta) [se vers 7-15 om Paulus trosvisshet trots mycket svåra omständigheter] tappar vi inte modet (tröttnar vi inte; ger vi inte upp). Och även om vår yttre människa bryts ner (tynar bort), så förnyas vår inre människa dag för dag. 17 För vårt [nuvarande] tillfälliga (kortvariga), lätta lidande (betryck) bereder (producerar) åt oss – bortom all jämförelse – härlighetens eviga tyngd [som är långt mer överskridande].

[Paulus ger exempel på lidanden som fängelse och fysisk misshandel i 2 Kor 11:23-30. Detta var verkligen svåra lidanden. Att han här kallar lidandet lätt beror på hans inställning och förhållningssätt till det.]

18 Vi ser (fokuserar) inte [varken nu eller framöver] på det som syns [kan ses fysiskt], utan på det som inte syns. För det som syns är temporärt (förgängligt, kortvarigt; till en viss tid), men det som inte syns är evigt (de ting som inte syns är eviga).