Vizinho

31 Det andra är detta:

’Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.’ [3 Mos 19:18]

Det finns inga andra bud som är större än dessa."

14 För hela lagen [allt vad Mose undervisade] har uppfyllts i detta enda ord [kan sammanfattas i budordet]:

"Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]

9 Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).

Du ska inte dräpa (mörda).

Du ska inte stjäla.

Du ska inte ha begär.

[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med "dråp" skiftas ordningen så att "äktenskapsbrott" blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]

Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:

"Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [3 Mos 19:18]

10 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]

Välj livets väg!

12 Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]:

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,

det ska ni också göra för dem.

För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna.

[Denna vers har kommit att kallas ’den gyllene regeln’ och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: ’Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.’ Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ’Hur skulle jag själv vilja bli bemött?’]

Låt tron bli synlig i era liv

Kom ihåg de troende

1 Förbli i syskonkärleken (håll den ömsesidiga kärleken och omsorgen om varandra levande).

[Att visa omsorg om troende syskon gör att kärleken blir synlig. Här följer två exempel som tar upp gästfrihet och engagemang för de frihetsberövade. Jesus talar även om detta i Matt 25:31-46 och låter oss förstå att det vi gör utför vi egentligen för Herren själv.]

2 Glöm inte bort att vara gästvänliga (visa kärlek genom att vara generösa och inbjudande mot främlingen), för genom detta har somliga haft änglar som gäster utan att veta om det. [Flera personer i GT fick möta änglar: Abraham, se 1 Mos 18; Lot, se 1 Mos 19; Gideon, se Dom 6; Simsons far Manoa, se Dom 13.]

27 En fromhet (gudsfruktan, tillbedjan, gudstjänst) [som är] ren och obefläckad inför Gud och Fadern är detta:

att ta sig an (se till; besöka) föräldralösa (faderlösa, efterlämnade, övergivna) barn och änkor i deras nöd [5 Mos 14:29; Hes 22:7; Ps 68:6; Matt 23:23; 25:36] – att [hela tiden] bevara sig själv obesmittad (fläckfri, okorrumperad) av världen.

[I hela detta stycke betonas att det finns en helhet mellan hörande/görande och tal/handlingar. Detta förstärks av att grekiskan inte har ordet "och" i den sista delen. Det är inte två separata handlingar av fromhet – att praktiskt visa barmhärtighet och att bevara sig från världslighet – utan de hör ihop i en helhet och bekräftar varandra. Se även Matt 25:35-40; Heb 13:16.]

8 Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även 1 Pet 1:22], för

kärleken täcker (överskyler) [genom förlåtelse och överseende]

en mängd [en fullhet/ett överskott av] synder. [Ords 10:12]

10 Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: "mot dem av trons hushåll/familjer") [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].

[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. "Att ha" (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.]

GUD ÄR KÄRLEK

Älska varandra

11 För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början:

Att vi ska älska varandra [osjälviskt och utgivande].

[Detta lärde Jesus, se Joh 13:34-35; 15:12.]

34 Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21]

11 Därför ska ni uppmuntra (trösta, hjälpa, inbjuda) varandra och bygga upp (stärka) varandra, så som ni redan gör.

[Den första gruppen uppmaningar (vers 12-13), av totalt fyra samlade gruppvis i vers 12-22, handlar om församlingens förhållningssätt gentemot sina ledare.]

2 Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.]

2 Må var och en av oss [separat – gr. hekas] tjäna [leva för att behaga] sin nästa (sin medmänniska) [3 Mos 19:18; Rom 13:8-9], i (in i) det som är gott och till (i riktning mot) uppbyggelse. [Paulus använder här det grekiska ordet oikodome, som rent konkret står för en byggnad eller ett hem. Innebörden i uppmaningen är att ge konstruktiv kritik och hjälp som bygger upp en människa att bli ett "hem" där Gud kan ta sin boning.]

24 Ingen ska söka sitt eget bästa,

utan den andres.

10 är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]

och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].

[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]

12 Må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [som är osjälvisk och utgivande] till varandra och till alla,

liksom vi i vår kärlek till er,

3 Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]

och fåfänglig (tom) ära,

utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

13 samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra.

Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]

Den som är stark ska inte orsaka någons fall

13 Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).

Gud dömer rättvist (2:1-16)

1 Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.

[Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1-14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1-5.

Det grekiska ordet för att döma är krino. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.

Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15-23, det som predikas, se Rom 16:17-18, profetiska ord, se 1 Thess 5:19-22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1-7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15-20.]

Att lida för det som är gott

8 Och till sist [som en avslutande uppmaning]:

Var alla

av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra],

medkännande [dela glädje och sorg],

kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek],

ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade),

ödmjuka.

[Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]

5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]

Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.

[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]

14 Till den förtvivlade (den som "smälter inombords" – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]

en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)

och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han.

[Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och "en vän" är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]