SFB15 · Svenska Folkbibeln 2015
Elia och Obadja
1 1 Kung 17:1, Jak 5:17f. En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Gå och träd fram inför Ahab, så ska jag låta det regna på jorden." 2 Då gick Elia för att träda fram inför Ahab.
Men svälten var svår i Samaria. 3 Och Ahab kallade till sig Obadja18:3ObadjaBetyder "Herrens tjänare", ett mycket vanligt namn., som var hans överförvaltare. Obadja var en mycket gudfruktig man. 4 När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit hundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och gett dem mat och dryck. 5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanske finner vi gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta någon boskap." 6 De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.
7 När Obadja for vägen fram, då kom plötsligt Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: "Är du här, min herre Elia?" 8 Han svarade honom: "Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här." 9 Då sade han: "Hur har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig? 10 Så sant Herren din Gud lever, det finns inget folk eller rike dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller folket att man inte har funnit dig. 11 Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. 12 2 Kung 2:16, Apg 8:39. Om Herrens Ande skulle rycka bort dig när jag går ifrån dig, jag vet inte vart, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig när han inte finner dig. Och ändå har jag, din tjänare, vördat Herren ända från min ungdom. 13 Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde hundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck? 14 Och nu säger du: Gå och säg till din herre att Elia är här. Han kommer att döda mig!" 15 Men Elia svarade: "Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag ska jag träda fram inför Ahab."
Elias möte med Ahab
16 Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då gav sig Ahab i väg för att möta Elia. 17 När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" 18 1 Kung 16:31f, 21:25f. Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus, för ni överger Herrens bud och följer baalerna. 19 Men skicka nu efter och samla hela Israel till mig på berget Karmel18:19berget KarmelCa 550 meter hög åsrygg vid kusten i nordväst, nära gränsen mot Isebels hemland Fenicien. Ansågs av många vara ett heligt berg, t ex av Thutmose III (se not till 2 Mos 5:1)., tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter som äter vid Isebels bord."
Elia på Karmel
20 Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21 Jos 24:15, Dom 6:31, Matt 6:24. Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." Men folket svarade honom inte med ett ord.
22 1 Kung 19:10, 14. Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23 Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. 24 Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld18:24eldTroligen en blixt (jfr 2 Mos 9:24), som förknippades med stormguden Baal. Eld från himlen var ett tecken på att Gud hade tagit emot offret (1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1)., han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."
25 Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!" 26 Ps 115:4f, Jer 10:5, Hab 2:18f. De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.
27 5 Mos 32:37. När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna18:27sover … vaknaEn årlig ritual för att väcka Baal nämns av Josefus och i ugaritiska texter.." 28 5 Mos 14:1. Då ropade de ännu högre och ristade sig18:28ristade sigUttryck för extas eller sorg (jfr 5 Mos 14:1) som i Ugarit förknippades med Baal., som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. 29 2 Mos 29:39, Ps 115:4f. När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.
30 Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. 31 1 Mos 32:28, 35:10, Jos 4:5, 20, 2 Kung 17:34. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: "Israel ska vara ditt namn18:31Israel ska vara ditt namnSe 1 Mos 35:10.." 32 Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått18:32två seamåttCa 14 liter.. 33 Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. 34 Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Därefter sade han: "Gör det en gång till." De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: "Gör det en tredje gång." De gjorde så för tredje gången. 35 Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.
36 2 Mos 3:6, Matt 22:32. Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 37 Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan."
38 3 Mos 9:24, Dom 6:21, 1 Krön 21:26, 2 Krön 7:1. Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. 39 Sak 13:9. När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!" 40 5 Mos 13:5, 18:20, 2 Kung 10:25. Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan." De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon18:40bäcken KishonRinner från trakten av berget Tabor och norr om Karmel (Dom 4:7, 5:21). och dräpte dem där.
Slutet på torkan
41 Elia sade till Ahab: "Bryt upp, ät och drick, för jag hör suset av regn." 42 Då reste sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. 43 Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se ut mot havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. 44 När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln som en manshand18:44moln som en manshandLitet nog att döljas av en utsträckt hand. Regnmoln kommer normalt in från Medelhavet under hösten och vintern. stiger upp ur havet."
Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar." 45 Jak 5:18. I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel18:45JisreelStad ca 2-3 mil öster om Karmel med Ahabs vinterpalats (21:1).. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.
KJV · King James Version
1 And it came to pass after many days, that the word of the LORD came to Elijah in the third year, saying, Go, shew thyself unto Ahab; and I will send rain upon the earth. 2 And Elijah went to shew himself unto Ahab. And there was a sore famine in Samaria. 3 And Ahab called Obadiah, which was the governor of his house. (Now Obadiah feared the LORD greatly:18.3 Obadiah: Heb. Obadiahu18.3 the governor…: Heb. over his house 4 For it was so, when Jezebel cut off the prophets of the LORD, that Obadiah took an hundred prophets, and hid them by fifty in a cave, and fed them with bread and water.)18.4 Jezebel: Heb. Izebel 5 And Ahab said unto Obadiah, Go into the land, unto all fountains of water, and unto all brooks: peradventure we may find grass to save the horses and mules alive, that we lose not all the beasts.18.5 that…: Heb. that we cut not off ourselves from the beasts 6 So they divided the land between them to pass throughout it: Ahab went one way by himself, and Obadiah went another way by himself.
7 And as Obadiah was in the way, behold, Elijah met him: and he knew him, and fell on his face, and said, Art thou that my lord Elijah? 8 And he answered him, I am: go, tell thy lord, Behold, Elijah is here. 9 And he said, What have I sinned, that thou wouldest deliver thy servant into the hand of Ahab, to slay me? 10 As the LORD thy God liveth, there is no nation or kingdom, whither my lord hath not sent to seek thee: and when they said, He is not there; he took an oath of the kingdom and nation, that they found thee not. 11 And now thou sayest, Go, tell thy lord, Behold, Elijah is here. 12 And it shall come to pass, as soon as I am gone from thee, that the Spirit of the LORD shall carry thee whither I know not; and so when I come and tell Ahab, and he cannot find thee, he shall slay me: but I thy servant fear the LORD from my youth. 13 Was it not told my lord what I did when Jezebel slew the prophets of the LORD, how I hid an hundred men of the LORD’s prophets by fifty in a cave, and fed them with bread and water? 14 And now thou sayest, Go, tell thy lord, Behold, Elijah is here: and he shall slay me. 15 And Elijah said, As the LORD of hosts liveth, before whom I stand, I will surely shew myself unto him to day. 16 So Obadiah went to meet Ahab, and told him: and Ahab went to meet Elijah.
17 And it came to pass, when Ahab saw Elijah, that Ahab said unto him, Art thou he that troubleth Israel? 18 And he answered, I have not troubled Israel; but thou, and thy father’s house, in that ye have forsaken the commandments of the LORD, and thou hast followed Baalim. 19 Now therefore send, and gather to me all Israel unto mount Carmel, and the prophets of Baal four hundred and fifty, and the prophets of the groves four hundred, which eat at Jezebel’s table. 20 So Ahab sent unto all the children of Israel, and gathered the prophets together unto mount Carmel.
21 And Elijah came unto all the people, and said, How long halt ye between two opinions? if the LORD be God, follow him: but if Baal, then follow him. And the people answered him not a word.18.21 opinions: or, thoughts 22 Then said Elijah unto the people, I, even I only, remain a prophet of the LORD; but Baal’s prophets are four hundred and fifty men. 23 Let them therefore give us two bullocks; and let them choose one bullock for themselves, and cut it in pieces, and lay it on wood, and put no fire under: and I will dress the other bullock, and lay it on wood, and put no fire under: 24 And call ye on the name of your gods, and I will call on the name of the LORD: and the God that answereth by fire, let him be God. And all the people answered and said, It is well spoken.18.24 It is…: Heb. The word is good 25 And Elijah said unto the prophets of Baal, Choose you one bullock for yourselves, and dress it first; for ye are many; and call on the name of your gods, but put no fire under. 26 And they took the bullock which was given them, and they dressed it, and called on the name of Baal from morning even until noon, saying, O Baal, hear us. But there was no voice, nor any that answered. And they leaped upon the altar which was made.18.26 hear: or, answer18.26 answered: or, heard18.26 leaped…: or, leaped up and down at the altar 27 And it came to pass at noon, that Elijah mocked them, and said, Cry aloud: for he is a god; either he is talking, or he is pursuing, or he is in a journey, or peradventure he sleepeth, and must be awaked.18.27 aloud: Heb. with a great voice18.27 he is talking: or, he meditateth18.27 is pursuing: Heb. hath a pursuit 28 And they cried aloud, and cut themselves after their manner with knives and lancets, till the blood gushed out upon them.18.28 the blood…: Heb. poured out blood upon them 29 And it came to pass, when midday was past, and they prophesied until the time of the offering of the evening sacrifice, that there was neither voice, nor any to answer, nor any that regarded.18.29 offering: Heb. ascending18.29 that regarded: Heb. attention 30 And Elijah said unto all the people, Come near unto me. And all the people came near unto him. And he repaired the altar of the LORD that was broken down. 31 And Elijah took twelve stones, according to the number of the tribes of the sons of Jacob, unto whom the word of the LORD came, saying, Israel shall be thy name: 32 And with the stones he built an altar in the name of the LORD: and he made a trench about the altar, as great as would contain two measures of seed. 33 And he put the wood in order, and cut the bullock in pieces, and laid him on the wood, and said, Fill four barrels with water, and pour it on the burnt sacrifice, and on the wood. 34 And he said, Do it the second time. And they did it the second time. And he said, Do it the third time. And they did it the third time. 35 And the water ran round about the altar; and he filled the trench also with water.18.35 ran: Heb. went 36 And it came to pass at the time of the offering of the evening sacrifice, that Elijah the prophet came near, and said, LORD God of Abraham, Isaac, and of Israel, let it be known this day that thou art God in Israel, and that I am thy servant, and that I have done all these things at thy word. 37 Hear me, O LORD, hear me, that this people may know that thou art the LORD God, and that thou hast turned their heart back again. 38 Then the fire of the LORD fell, and consumed the burnt sacrifice, and the wood, and the stones, and the dust, and licked up the water that was in the trench. 39 And when all the people saw it, they fell on their faces: and they said, The LORD, he is the God; the LORD, he is the God. 40 And Elijah said unto them, Take the prophets of Baal; let not one of them escape. And they took them: and Elijah brought them down to the brook Kishon, and slew them there.18.40 Take: or, Apprehend
41 And Elijah said unto Ahab, Get thee up, eat and drink; for there is a sound of abundance of rain.18.41 a sound…: or, a sound of a noise of rain 42 So Ahab went up to eat and to drink. And Elijah went up to the top of Carmel; and he cast himself down upon the earth, and put his face between his knees, 43 And said to his servant, Go up now, look toward the sea. And he went up, and looked, and said, There is nothing. And he said, Go again seven times. 44 And it came to pass at the seventh time, that he said, Behold, there ariseth a little cloud out of the sea, like a man’s hand. And he said, Go up, say unto Ahab, Prepare thy chariot, and get thee down, that the rain stop thee not.18.44 Prepare: Heb. Tie, or, Bind 45 And it came to pass in the mean while, that the heaven was black with clouds and wind, and there was a great rain. And Ahab rode, and went to Jezreel. 46 And the hand of the LORD was on Elijah; and he girded up his loins, and ran before Ahab to the entrance of Jezreel.18.46 to the…: Heb. till thou come to Jezreel
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.