Andra Moseboken 34

De nya stentavlorna

1 *2 Mos 31:18, 5 Mos 10:1f.Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 2 Var redo tidigt i morgon. Du ska då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 3 Ingen får komma upp tillsammans med dig, och ingen får visa sig på hela berget. Får och kor får inte heller beta framför berget."

4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt nästa morgon gick han upp på Sinai berg som Herren hade befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig*34:5och ställde sigAnnan tolkning: "och Mose ställde sig" (och ropade). där nära intill honom och ropade ut Herrens  namn. 6 *2 Mos 33:19, 4 Mos 14:18, Neh 9:17, Ps 86:15, 103:8, 145:8, Joel 2:13, Jona 4:2. Och  Herren gick förbi honom där han stod och ropade: "Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. 7 *2 Mos 20:5f, 5 Mos 5:9f, 7:9f, 24:16, Job 9:2, Jer 32:18f, Nah 1:3. Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led."

8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk. Och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

Förbundet förnyas

10 *5 Mos 5:2.Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se Herrens gärning, för det som jag gör med dig är förunderligt stort. 11 Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag ska driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. 12 *2 Mos 23:32f, 5 Mos 7:2f. Ta dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. 13 *2 Mos 23:24, Dom 6:25. I stället ska ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras asherapålar*34:13asherapålarSymboler för fruktbarhetsgudinnan Ashera (se t ex Dom 6:25, Jer 17:2).. 14 *2 Mos 20:5, 5 Mos 4:24, 5:9, 6:15, Jos 24:19, Nah 1:2. Du ska inte tillbe någon annan gud, för Herren heter Nitisk, en nitisk Gud är han. 15 *4 Mos 25:1f, Jos 23:12f, 2 Kor 6:14f. Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. 16 *5 Mos 7:3, Dom 3:6, 1 Kung 11:2. Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

17 *2 Mos 20:4, 23, 3 Mos 19:4. Du ska inte göra några gjutna gudar åt dig.

18 *2 Mos 12:15, 23:15, 5 Mos 16:1f. Du ska fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

19 *2 Mos 13:2, 12f, 22:29f, 4 Mos 18:15f, Luk 2:23. Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. 20 *5 Mos 16:16. Men ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

21 *2 Mos 23:12, 31:15, 35:2, 5 Mos 5:12f, Luk 13:14f. Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag.

22 *2 Mos 23:16f, 5 Mos 16:9f. Du ska fira veckohögtiden*34:22veckohögtidenHebr. shavuót, pingst (se 3 Mos 23:16f, 5 Mos 16:10f). när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden*34:22bärgningshögtidenHösthögtiden efter fruktskörden (se 3 Mos 23:24f, 5 Mos 16:13f). vid årets slut. 23 *5 Mos 16:16. Tre gånger om året ska alla dina män träda fram inför Herren Gud, Israels Gud, 24 för jag ska driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herren din Guds ansikte.

25 *2 Mos 12:10, 23:18. Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat.

Påskhögtidens slaktoffer ska inte lämnas kvar över natten till morgonen.

26 *2 Mos 23:19, 5 Mos 14:21, 26:1f. Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor."

27 *2 Mos 24:4.Herren sade till Mose: "Skriv upp dessa ord åt dig, för i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." 28 *2 Mos 24:18, 5 Mos 4:13, 9:9, 18. Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden*34:28de tio budordenOrdagrant: "de tio orden". Se kap 20 och 5 Mos 5:6f..

Strålglansen från Moses ansikte

29 *2 Kor 3:7. När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade*34:29stråladeHebr. kéren kan också översättas "horn" (så i Vulgata), en missuppfattning som gjort att Mose ibland avbildats med horn på huvudet. efter att han hade talat med Herren. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och församlingens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Sedan kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på Sinai berg.

33 *2 Kor 3:7, 13. När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet*34:33en slöja för ansiktetAnvänds av Paulus i 2 Kor 3:13f som en bild för andlig blindhet.. 34 Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. 35 Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.

1 And the LORD said unto Moses, Hew thee two tables of stone like unto the first: and I will write upon these tables the words that were in the first tables, which thou brakest. 2 And be ready in the morning, and come up in the morning unto mount Sinai, and present thyself there to me in the top of the mount. 3 And no man shall come up with thee, neither let any man be seen throughout all the mount; neither let the flocks nor herds feed before that mount.

4 And he hewed two tables of stone like unto the first; and Moses rose up early in the morning, and went up unto mount Sinai, as the LORD had commanded him, and took in his hand the two tables of stone.

5 And the LORD descended in the cloud, and stood with him there, and proclaimed the name of the LORD. 6 And the LORD passed by before him, and proclaimed, The LORD, The LORD God, merciful and gracious, longsuffering, and abundant in goodness and truth, 7 Keeping mercy for thousands, forgiving iniquity and transgression and sin, and that will by no means clear the guilty; visiting the iniquity of the fathers upon the children, and upon the children’s children, unto the third and to the fourth generation. 8 And Moses made haste, and bowed his head toward the earth, and worshipped. 9 And he said, If now I have found grace in thy sight, O Lord, let my Lord, I pray thee, go among us; for it is a stiffnecked people; and pardon our iniquity and our sin, and take us for thine inheritance.

10 And he said, Behold, I make a covenant: before all thy people I will do marvels, such as have not been done in all the earth, nor in any nation: and all the people among which thou art shall see the work of the LORD: for it is a terrible thing that I will do with thee. 11 Observe thou that which I command thee this day: behold, I drive out before thee the Amorite, and the Canaanite, and the Hittite, and the Perizzite, and the Hivite, and the Jebusite. 12 Take heed to thyself, lest thou make a covenant with the inhabitants of the land whither thou goest, lest it be for a snare in the midst of thee: 13 But ye shall destroy their altars, break their images, and cut down their groves:*34.13 images: Heb. statues 14 For thou shalt worship no other god: for the LORD, whose name is Jealous, is a jealous God: 15 Lest thou make a covenant with the inhabitants of the land, and they go a whoring after their gods, and do sacrifice unto their gods, and one call thee, and thou eat of his sacrifice; 16 And thou take of their daughters unto thy sons, and their daughters go a whoring after their gods, and make thy sons go a whoring after their gods. 17 Thou shalt make thee no molten gods.

18 The feast of unleavened bread shalt thou keep. Seven days thou shalt eat unleavened bread, as I commanded thee, in the time of the month Abib: for in the month Abib thou camest out from Egypt. 19 All that openeth the matrix is mine; and every firstling among thy cattle, whether ox or sheep, that is male.*34.19 sheep: or, kid 20 But the firstling of an ass thou shalt redeem with a lamb: and if thou redeem him not, then shalt thou break his neck. All the firstborn of thy sons thou shalt redeem. And none shall appear before me empty.*34.20 lamb: or, kid

21 Six days thou shalt work, but on the seventh day thou shalt rest: in earing time and in harvest thou shalt rest.

22 And thou shalt observe the feast of weeks, of the firstfruits of wheat harvest, and the feast of ingathering at the year’s end.*34.22 year’s end: Heb. revolution of the year

23 Thrice in the year shall all your men children appear before the Lord GOD, the God of Israel. 24 For I will cast out the nations before thee, and enlarge thy borders: neither shall any man desire thy land, when thou shalt go up to appear before the LORD thy God thrice in the year. 25 Thou shalt not offer the blood of my sacrifice with leaven; neither shall the sacrifice of the feast of the passover be left unto the morning. 26 The first of the firstfruits of thy land thou shalt bring unto the house of the LORD thy God. Thou shalt not seethe a kid in his mother’s milk. 27 And the LORD said unto Moses, Write thou these words: for after the tenor of these words I have made a covenant with thee and with Israel.

28 And he was there with the LORD forty days and forty nights; he did neither eat bread, nor drink water. And he wrote upon the tables the words of the covenant, the ten commandments.*34.28 commandments: Heb. words

29 And it came to pass, when Moses came down from mount Sinai with the two tables of testimony in Moses’ hand, when he came down from the mount, that Moses wist not that the skin of his face shone while he talked with him. 30 And when Aaron and all the children of Israel saw Moses, behold, the skin of his face shone; and they were afraid to come nigh him. 31 And Moses called unto them; and Aaron and all the rulers of the congregation returned unto him: and Moses talked with them. 32 And afterward all the children of Israel came nigh: and he gave them in commandment all that the LORD had spoken with him in mount Sinai. 33 And till Moses had done speaking with them, he put a vail on his face. 34 But when Moses went in before the LORD to speak with him, he took the vail off, until he came out. And he came out, and spake unto the children of Israel that which he was commanded. 35 And the children of Israel saw the face of Moses, that the skin of Moses’ face shone: and Moses put the vail upon his face again, until he went in to speak with him.