15 [Följande stycke kan vara en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar. Stycket är väl strukturerat med kiasmer i flera nivåer. I den litterära formen som kallas kiasm hör temat i första stycket ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv. I vers 15-17a sammanfattas Jesu roll i skapelsen. På motsvarande sätt och med liknande ord och uttryck sammanfattas Jesu roll i frälsningen i vers 18-20. Centralt mellan dessa två block finns vers 17b – allt hålls samman genom honom!]
Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon),
förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen.
[Fadern, som är Ande och osynlig, se Joh 4:24, gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är eikon. Samma ord används när Jesus frågar "vems bild" det är på myntet, se Matt 22:19-21. Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud.
Förstfödd kan betyda både "den som först är skapad och född" och "den som har den högsta rangen". Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att "allt är skapat av honom" och att han fanns "före allt". David kallas också den förstfödde i Ps 89:28 trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se Fil 2:6-18. Han är den förstfödde från döden, se 1 Kor 15:20.]
16 För i honom skapades [hela universum – både den materiella och den andliga världen]
allt i himlarna
och på jorden,
det synliga
och det osynliga,
oavsett om det är tronfurstar
eller herradömen,
eller makter
eller väldigheter,
allt är skapat genom honom
och till honom.
[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har skapat allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar, herradömen, makter och väldigheter. Här kan också finnas en anspelning till den grekiska mytologin där det finns en mängd olika gudar av olika rang. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna "i honom", "genom honom" och "till honom" i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärarna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]
17 Han är till före allting.
Allt består (hålls samman) genom honom. [Detta är kiasmens centrum!]
18 Han är huvudet
för sin kropp,
församlingen (gr. ekklesia).
[Paulus använder ofta bilden med Jesus som huvudet för sin kropp, församlingen. Den illustrerar på ett fint sätt att varje del är betydelsefull, se 1 Kor 12:12-26; att kroppen växer och mognar, se Ef 4:15-16; att huvudet har en frälsande roll, se Ef 5:23. På samma sätt som en kroppsdel inte kan överleva utan kroppens pulserande blod, behöver varje kristen vara sammankopplad med kroppen och huvudet.]
Han är begynnelsen,
[det vill säga] den förstfödde från de döda [som uppstått med en förhärligad kropp],
för att han i allt skulle vara den främste.
19 För det behagade Gud att låta hela fullheten (summan av allt som Gud är, och hela hans kraft)
bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig,
sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors –
frid genom honom både på jorden och i himlen.
[Vers 21-23 är en enda mening i grekiskan. Den är komplex men väl strukturerad. Det finns ett tidsperspektiv där Paulus först påminner de troende i Kolossai om deras tidigare ofrälsta tillstånd, att de nu är försonade och att det också finns ett framtida hopp!]