Första Moseboken 3:1-6

Em outras traduções

1. SVEN Svenska 1917

   1

   Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?» 2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, 3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'» 4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö; 5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.» 6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

2. SKB Svenska Kärnbibeln - uma tradução expandida

   1 Men ormen var listig (hebr. arom) [1 Mos 2:25], mer än alla markens djur som Herren Gud (Jahveh Elohim) hade gjort (hebr. asah).

   [Författaren leker med olika ord som låter nästan lika men betyder olika saker. Här är det oskyld (hebr. aróm) och listig (hebr. arom). Senare (vers 7) används ytterligare ett snarlikt ord för naken (hebr. eróm) men till skillnad från aróm, som innebär att vara oskyldigt oskyld, hör eróm ihop med skam, att vara blottad.]

   Han sa till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träden i trädgården?" [Det är uppenbart att det inte är en vanlig orm, utan en representant för den Onde, se Upp 20:2.]

   2 Kvinnan sa till ormen: "Vi får äta frukterna från träden i trädgården, 3 men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni."

   [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett, se 1 Mos 2:16-17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet.]

   4 Då sa ormen till kvinnan: "Ni ska verkligen inte dö [infinitiv absolutus]. 5 Nej (hebr. ki – ger emfas), Gud (Elohim) vet att om ni äter av den så kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud (Elohim) – som förstår [har kunskap om] gott och ont." [De kan göra allt, inklusive ta egna beslut om vad som är rätt och fel.]

   [Ordagrant: "bli som Gud kunnande/vetande gott och ont". Man kan förstå "gott och ont" som en merism som uttrycker "allt" eller "vad som helst". Ormen hävdar att de ska bli kvitt sin mänskliga begränsning och kunna göra allt det som Gud kan, inklusive själva kunna besluta om vad som är gott och ont, utan att behöva bry sig om vad Gud säger.]

   6 När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också.

   [I denna vers finns fyra verb: såg, tog, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se Jak 1:15; 1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används i förbudet mot begär, se 2 Mos 20:17.]

3. SRB26 Svenska Reformationsbibeln 2026

   1 Ormen var listigare än markens alla djur som HERREN Gud hade gjort. Han sa till kvinnan: Skulle väl Gud ha sagt: Ni ska inte äta av alla träd i lustgården? 2 Då sa kvinnan till ormen: Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 men om frukten från trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät den inte och rör inte heller vid den, för att ni inte ska dö. 4 ✝3:4 Joh 8:44; Då sa ormen till kvinnan: Ni ska visst inte dö, 5 för Gud vet att den dag ni äter av den, ska era ögon öppnas och ni ska bli såsom Gud, och veta vad gott och ont är. 6 ✝3:6 2 Kor 11:3; 1 Tim 2:14; Jak 1:14-15; 1 Joh 2:16; När kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat och ett lockande träd, eftersom det gav förstånd, tog hon av frukten och åt och gav också åt sin man, som var med henne, och han åt.