Rut 1:1,16,17,20,21

Em outras traduções

1. SVEN Svenska 1917

   1

   På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid. 16 Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.» 20 Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över mig. 21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»

2. SKB Svenska Kärnbibeln - uma tradução expandida

   1 På den tiden när domarna [det judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet.

   [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och före monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.]

   Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.

   16 Men Rut svarade:

   ______

   "Försök inte övertala mig att överge dig,

   att vända tillbaka, bort från dig!

   För dit du går, vill jag gå,

   och där du bor, där vill jag bo.

   Ditt folk ska bli mitt folk,

   och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).

   17 Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö

   och där vill jag bli begraven.

   Låt Herren (Jahveh) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,

   om något annat än döden skulle skilja mig från dig."

   ______

   [Vi har hört Ruts och Orpahs unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formas en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]

   20 "Kalla mig inte Noomi ["välbehag", "den ljuva"], utan kalla mig Mara ["den bittra"], för den Allsmäktige (Shaddaj) har låtit mycket bedrövelse drabba mig. 21 När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant "jag var fylld", hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahveh) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahveh) vittnat mot mig och den Allsmäktige (Shaddaj) har sänt mig sådan ondska (olycka)?" [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]

3. SRB26 Svenska Reformationsbibeln 2026

   1 På den tiden då domarna regerade, hände det att en hungersnöd uppstod. Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina två söner för att bosätta sig i Moabs land. 16 Men Rut svarade: Be mig inte att lämna dig och vända tillbaka, och inte längre följa dig. För dit du går, vill också jag gå och där du stannar, vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör, vill jag också dö och där vill jag bli begravd. HERREN må göra med mig så, ja ännu mer, om något annat än döden skiljer oss åt. 20 Men hon sa till dem: Kalla mig inte Noomi, kalla mig Mara*1:20 not *Noomi betyder: den ljuva. **Mara betyder: den bittra., för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21 Rik reste jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi, när HERREN har vittnat mot mig och den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig?