Rut 1:14-17

Em outras traduções

1. SVEN Svenska 1917

   14 Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne. 15 Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.» 16 Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.»

2. SKB Svenska Kärnbibeln - uma tradução expandida

   14 Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpah sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant "klängde sig fast vid, var ihopklistrad med") Noomi.

   [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se Luk 14:25-33. Det är intressant att betydelsen av Orpahs namn kommer från ordet för nacke (hebr. oref) och kan förknippas med att vara styvnackad. En del kopplar ordet även till gasell/rådjur och kan då beskriva någon som är lättskrämd och springer bort. Styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se 2 Mos 33:3.]

   15 Noomi sa till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se 1 Kung 11:33; Jer 48:46.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också." 16 Men Rut svarade:

   ______

   "Försök inte övertala mig att överge dig,

   att vända tillbaka, bort från dig!

   För dit du går, vill jag gå,

   och där du bor, där vill jag bo.

   Ditt folk ska bli mitt folk,

   och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).

   17 Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö

   och där vill jag bli begraven.

   Låt Herren (Jahveh) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,

   om något annat än döden skulle skilja mig från dig."

   ______

   [Vi har hört Ruts och Orpahs unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formas en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]

3. SRB26 Svenska Reformationsbibeln 2026

   14 Då grät de högljutt igen, och Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut höll sig fast vid henne. 15 Då sa hon: Se, din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska. 16 Men Rut svarade: Be mig inte att lämna dig och vända tillbaka, och inte längre följa dig. För dit du går, vill också jag gå och där du stannar, vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör, vill jag också dö och där vill jag bli begravd. HERREN må göra med mig så, ja ännu mer, om något annat än döden skiljer oss åt.