1 Korintierbrevet 1

23 men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst,

[Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.]

en stötesten (skandal, något genant) för judarna

och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.

24 Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek,

är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom.

25 Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]

är visare än mänsklig vishet,

och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]

är starkare än mänsklig styrka.

[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.]