1 Coríntios 13

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

5 Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).

[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).

Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).

6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

7 Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].

Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].

Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].

Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!

Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]

Kärleken och de andliga gåvorna

8 Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]

upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].

Däremot ska profetiorna

försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],

tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)

och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).