1 Coríntios 9

24 Vet ni inte att de som springer (löper – gr. trecho) på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?

Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].

25 Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]

som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]

utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.

Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans

som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),

men vi för [att vinna] en

som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8].

[Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]

26 Jag [själv] springer (löper) därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],

jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]

27 I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).