1 Samuel 2

Hannah prisar Gud

1 Så bad Hannah [hon prisar Gud i följande bön och lovsång]:

"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahveh),

mitt horn är upphöjt (jag har min styrka) i Herren (Jahveh).

Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,

eftersom jag gläder mig i din frälsning.

2 Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahveh),

för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).

Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]

3 Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],

låt inte arrogant tal flöda ur er mun.

För Herren (Jahveh) är en Gud (El) som vet allt,

han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).

4 Hjältarnas (de starkas) bågar är sönderbrutna,

men de som vacklar (är svaga) kläs (blir rustade) med ny kraft.

5 De som var mätta måste arbeta [ordagrant: ’hyra ut sig’ och arbeta som daglönare] för sitt bröd,

men de som hungrade hungrar inte längre.

Den ofruktsamma föder sju barn [metafor för många],

men den med många söner tynar bort [sitter ensam i sorg].

6 Herren tar liv och ger liv,

leder ner i Sheol (underjorden – de dödas plats) och upp därifrån.

7 Herren gör fattig, och han gör rik,

han ödmjukar (gör så att människor måste böja sig) och han upphöjer.

8 Han reser den svage ur stoftet,

den fattige lyfter han ur dyn.

Han låter dem sitta bland furstar,

och ger dem en ärofylld plats.

För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahveh),

på dem har han lagt världen (jordens yta).

9 Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,

men de onda går under (tystas) i mörkret,

av egen kraft lyckas ingen.

10 Herrens (Jahvehs) fiender krossas i bitar,

han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,

Herren (Jahveh) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.

Åt sin konung [en jordisk kung eller Konungen – Jesus] ger han styrka,

lyfter högt sin smordes spira."