17 [Paulus skiftar fokus från sig själv till Gud, och brister ut i en spontan lovprisning.]

Nu till den eviga Konungen (evigheternas konung, han som är Herre över tiden, som alltid funnits och alltid kommer att finnas),

oförgänglig (oförstörbar, odödlig),

osynlig,

den ende Guden.

Hans är äran och härligheten i evigheters evigheter! Amen (ja, det är sant).

[Paulus återkommer nu till uppmaningen att tillrättavisa falska lärare.]