10 För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död.

[Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se Upp 18:9-11, 13. Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]

11 Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:

Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].

Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].

Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].

Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].

Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].

Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].

Vilken bestraffning [gjorde upp med synden].

På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.