2 Timoteusbrevet 1

Tacksägelse för Timoteus

3 Jag [Paulus] känner sådan tacksamhet till Gud,

som jag liksom mina förfäder tjänar (tillber, gör helig tjänst inför) med rent samvete,

när jag kommer ihåg (ständigt tänker på) dig [Timoteus] i mina böner,

både natt och dag.

4 När jag minns dina tårar

längtar jag efter att se dig igen,

så att jag kan fyllas av glädje.

5 Jag har blivit påmind om din uppriktiga (äkta, oförfalskade) tro,

som först fanns i din mormor Lois, din mor Eunike,

och som jag är helt övertygad om finns även i dig.

[Timoteus mor var en judinna som blivit kristen, hans far var däremot grek och uppenbarligen inte troende, se Apg 16:1.]

[Vers 6-14 formar en kiasm. Den yttre ramen handlar om Guds gåva, den helige Ande, och ordet kärlek, se vers 6-7 och 13-14. Vers 8a och 12b handlar om att "inte skämmas". Vers 8b och 12 om "lidande". Vers 9 använder ordet "frälst" och i vers 10 återkommer "frälsare". Centralt i vers 9b finns evangeliets kärna: frälsning inte på grund av gärningar utan genom nåd!]