Uppenbarelseboken 7

De 144 000

1 Efter detta såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn [de fyra väderstrecken] och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. [Vind används ofta symboliskt för Guds dom, se Jer 18:17; 49:36-37; Dan 7:2.]

2 Jag såg en annan ängel som kom upp från öster (där solen går upp) med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

[Ännu en gång lånas en bild från Hesekiels vision där en man klädd i linne får uppdraget att gå igenom staden och rita ett tecken i pannan på alla dem som gråter och suckar över synden de ser omkring sig, se Hes 9:4. Längre fram i Uppenbarelseboken tvingas Guds motståndare att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, se Upp 13:16.]

4 Jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, 144 000 från Israels söners alla stammar:

5 av Juda stam 12 000 [Jesu släkt, se Upp 5:5; 1 Mos 29:35] som fått sigillet,

av Rubens stam 12 000 [1 Mos 29:32],

av Gads stam 12 000 [1 Mos 30:11],

6 av Ashers stam 12 000 [1 Mos 30:13],

av Naftalis stam 12 000 [1 Mos 30:8],

av Manasses stam 12 000 [Josefs ena son, se Jos 14:4; 1 Mos 41:51],

7 av Simeons stam 12 000 [1 Mos 29:33],

av Levis stam 12 000 [prästerna, som normalt inte räknades upp, se 1 Mos 29:34],

av Isaskars stam 12 000 [1 Mos 30:18],

8 av Sebulons stam 12 000 [1 Mos 30:20],

av Josefs stam 12 000 [1 Mos 30:24]

och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se 1 Mos 35:18] som fått sigillet.

[De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se Upp 5:5; Matt 1:2; Luk 3:33. Jakobs äldste son, Ruben, kommer som nummer två och sist kommer den yngste, Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning.

Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef. På det sättet behålls antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Anledningen till att Dan och Efraim inte nämns, var kanske att det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se 5 Mos 29:18-21; 1 Kung 12:25. En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se 1 Mos 49:16. I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6.

I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35.

Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se 4 Mos 1. I några kapitel tidigare hörde Johannes om Lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se Upp 5:5-6. På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes "hör" om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9.

Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns:

- Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar.

- Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt.

- Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt till 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal.

Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och i ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder "tacka och prisa". När Leah har fött sin fjärde son tackar hon Herren och ger honom namnet Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder "min högra hands son" – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar:

Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder.

Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg.

Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig.

Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son!

I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10.

Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]