44 Våra förfäder hade vittnesbördets tält [tabernaklet, med arken] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom. 45 Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. 46 Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud. 47 Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. [1 Kung 8:1-21] 48 Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten [Jesaja] säger [ju]:

49 Himlen är min tron

och jorden är min fotpall.

Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren,

eller vad för en plats där jag kan vila?

50 Har inte min hand gjort allt detta?

[Jes 66:1-2. Den retoriska frågan är hur en byggnad skulle kunna rymma Gud, som har skapat universum.]

[Fram till nu har Stefanos återberättat den judiska historien, men nu riktar han sig till Stora rådet, Sanhedrin. Hittills har han inkluderat sig själv när han sagt ’våra förfäder’, se vers 19, 38, 39, 44. Nu säger han ’era förfäder’. Det är lätt att hålla med om att avgudadyrkan var fel förr, men svårare att erkänna att det kan vara på samma sätt i dag i mitt liv.]