Resultados da busca por "fé"

6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,för du svarar mig, Gud (El)!vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,hör mina löftesord (hebr. imrah).

11De har följt våra steg, de omringar oss,de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.

13Stå upp, Herre (Jahveh)!Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!Få honom ner på sina knän!Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd.[De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5-7; Jer 51:20.]

14Tre gånger om året ska du hålla festhögtid åt mig [till min ära].

23För min ängel, min budbärare, ska gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevusiterna och jag ska hugga av dem.

25Du ska tjäna Herren din Gud (Jahveh Elohim) och han ska välsigna din mat och ditt vatten. Dessutom ska jag ta bort sjukdom mitt ibland dig. [Ordagrant: "från ibland/inre dig".]

1Herre (Jahveh), du är min Gud (Elohim)!Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning.[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]

4För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),ett skydd mot [solens] hetta.Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],

9Och på den dagen ska man säga:"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.Här är Herren (Jahveh) – vi har väntat på honom.Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"

4Och det skedde nästa morgon att folket steg upp tidigt och byggde ett altare där och offrade brännoffer [3 Mos 1:1-17] och shalomoffer [3 Mos 3:1].

16Och församlingens äldste sa: "Vad ska vi göra för att det ska finnas (ordagrant till att bli kvar) kvinnor eftersom kvinnorna saknas (är fördärvade, utrotade) från Benjamin?"

21och bevaka dem. När ni får se Shilos döttrar gå ut för att dansa i festivalen (i danserna), då går ni ut från vingårdarna. Var och en, grip (fånga) var sin hustru från Shilos döttrar och gå sedan hem till Benjamins land.

2under 40 dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8], och när de [de 40 fastedagarna] var över blev han hungrig.

10det står ju skrivet [Ps 91:11-12]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.

39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem [började servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].

28och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det vidare till sin mor.

38Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."

50för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa: "Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!" [2 Mos 3:14; Job 9:8]

4Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader].

14och korpenenligt sitt slag

15och strutshonan [hebr. bat jaana]och nattskärranoch måsenoch hökenenligt sitt slag,

17och pelikanenoch smutsgamenoch skarven

1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

4Hör Herrens (Jahvehs) ord, Jakobs husoch alla familjer av Israels hus.

13För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),de har övergett mig,källan med levande vatten [Jer 17:13],och grävt åt sig brunnar,trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna "felstavning" anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]

21Hans herre sa till honom: ’Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.’

23Hans herre sa till honom: ’Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.’

37Då ska de rättfärdiga svara honom: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka?

4dessutom Penoel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var söner till Hur (hebr. Chor), Efratas förstfödde, Betlehems far.

29Bilhah, i Esem och i Tolad,

30Betuel, Horma och Tsiklag,

5Och Israels söner bodde blandkanaanéerna – hettiterna och amoréerna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna,

7Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och glömde Herren sin Gud (Jahveh Elohim) och tjänade baalerna och aserorna.

17Och han erbjöd gåvan till Eglon, Moabs kung. Eglon var en mycket välgödd (ordagrant "fet/stor överflöd/mer/mycket" – hebr. bari meód) man. [Samma uttryck används om de sju feta korna i Josefs dröm, se 1 Mos 41:1-4.]

6Välsignad är Herren (Jahveh)som inte har utlämnat oss som byten till deras tänder.

7Vi (vår själ) har flytt som en fågelut ur fågelfångarens snara,snaran har gått sönderoch vi har flytt.

8Vår hjälp är i Herrens (Jahvehs) namnsom gjort (format, skapat) himlar och jord. [1 Mos 1:1]

4Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar begrundan (reflektion) inför Gud (El).

7Är du den första människa (hebr. adam) som föddes,eller kom du till före höjderna?

27För han har täckt sitt ansikte med fett (fetma, överflöd)och låtit sina höfter bli överviktiga.

8Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi har kommit en god dag (en festdag). Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.’ "

11ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"

30När nu Herren (Jahveh) har gjort med min herre allt det goda som han har talat angående dig och har utsett dig till furste över Israel,

11när jag sa: "Hit men inte längre får du komma,här ska dina stolta vågor stanna?"

29Vem är isens moder?Vem har fött frosten från skyn,

36Vem har lagt vishet i det stängda [inre, fördolda, kan syfta på molnen],och vem gav förstånd åt fenomenen [molnformationerna].[Versen är svår att översätta eftersom de två huvudorden är ovanliga. Ordet för "inre" används bara här och i Ps 51:8 och har betydelsen av att täcka över och dölja. Det hebreiska ordet som här översatts "fenomenen" är sechvi och används bara här. Ordets rot betyder "att beskåda, att se", därav översättningen fenomen. Andra tolkningar av dessa två ord är sinne och hjärta, men det går emot sammanhanget som handlar om naturen. Utifrån sammanhanget är troligen den bästa kommentaren en liknande passage ur Elihos tal från förra kapitlet där just molnen beskrivs, se Job 37:10-12.]

11De rättfärdigas inflytande välsignar (bygger upp) en stad,men syndares ord (tal, råd, mun) slår omkull den.

23Vad de rättfärdiga längtar efter (hoppas på) är bara gott,men vad de ogudaktiga (onda, syndiga) kan förvänta sig är vrede.

31Se (lägg noga märke till detta – hebr. hen), om den rättfärdige får sin belöning redan här på jorden [alla våra handlingar får konsekvenser, rättfärdighet ger välsignelse, frid och framgång, men även felsteg ger konsekvenser],hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren.[Detta är den enda av alla verser i Ordspråksboken som börjar med ordet "Se". Det ger extra fokus och belyser att versen har ett viktigt budskap. Ordet för belöna (hebr. shalem) kommer från ordet shalom och kan användas både i positiv och negativ bemärkelse. Detta gör att versen kan tolkas på två sätt. Den rättfärdige belönas med frid, välsignelse redan här på jorden, men kan också behöva ta konsekvenserna av de felsteg han gör. Oavsett tolkning så är grundbudskapet klart och sammanfattas i 1 Pet 4:18: "Om den rättfärdige knappt blir räddad, hur ska det gå för den orättfärdige?"]

2Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna. Det är en sekundär sjukdom, primärt led han av hjärtsvikt.]

17När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: ’Kom, nu är allt färdigt!’ [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2-3.]

30och säga: ’Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.’

14ochPatrusim ochKasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, ochKafettorim.

17ochhivéerna ocharkiterna [fenikiskt folk] ochsiniterna [fenikiskt folk]

24Arppacheshad [Chems tredje son, se vers 22] fick:Shelach.Shelach fick:Ever ["hebréerna"].

2Och Amnon var så olycklig att han kände sig sjuk för sin syster Tamars skull, för hon var en jungfru och det verkade omöjligt för Amnon att göra någonting med henne. [De var halvsyskon och incest var förbjudet, se 3 Mos 18:11.]

18Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne.