Resultados da busca por "fé"

3Han vädjade intensivt till dem och de vände om till honom och gick in i hans hus och han gjorde en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd och de åt.

1En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av (för) David.[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]______

1När pingstdagen uppfylldes (var inne, fullkomnades, fullbordades) [dels rent kronologiskt, men främst att tiden var inne för uppfyllandet av löftet om den helige Ande, se Apg 1:4], var de alla tillsammans (i harmoni, enhet) på en plats (samma ställe).[Det grekiska ordet för pingst är pentekoste som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallas shavuot (veckohögtiden). Detta var en av de tre stora högtiderna då många vallfärdade till Jerusalem. Den infaller i maj eller juni och man bar fram förstlingsfrukten av främst spannmålsskörden i templet, se 3 Mos 23:15-16; 5 Mos 16:10-11. Högtiden firas till minnet av den dag då Israels folk fick de tio budorden vid berget Sinai. Nu fullkomnas den.]

1[Herrens (Jahvehs) högtider är mer än bara tillfällen att fira en fest. De högtider som omnämns här är Herrens egna, som han själv har instiftat, för att på ett särskilt sätt vid olika tillfällen under året få ha en extra intim gemenskap med oss som troende och delaktiga i blodsförbundet med Gud, se 1 Mos 1:14. Sabbaten är en högtidsdag som återkommer varje vecka medan de övriga högtiderna återkommer varje år. Sabbaten handlar om att vi regelbundet behöver avsätta tid då vi släpper vardagens sysslor för att umgås med Gud mer tid än vad som är möjligt när vi också måste ha vårt fokus på vardagligt. Dessa omsorger är i sig själva något som Gud också vill att vi ska ägna oss åt men med sabbaten markeras att vårt umgänge med Gud själv är den viktigaste prioriteringen i våra liv. De årliga högtiderna har, förutom det som vi i varje högtid ska påminna oss om, också samtliga en tydlig profetisk dimension som pekar mot något som Gud ska göra längre fram. De tre vårhögtiderna tillsammans med pingsten pekar på Messias första besök här på jorden. De har alla fått sin fullbordan i det som Jesus gjorde när han vandrade bland oss och när apostlarna fick fullborda pingstdagen. (Dessa högtider hade då firats i storleksordningen 1 500 gånger.) De tre hösthögtiderna pekar profetiskt på det som vi fortfarande väntar på ska ske när Messias kommer tillbaka till jorden för andra gången.]Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

8Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,som lägger fält till fält,till dess det inte finns mer utrymme,och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet.[Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1-3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]

7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).Du har gett mig förmågan att höra och lyda,du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]

3"Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt (in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.[Som femåring blev Paulus, som alla andra judiska pojkar och flickor i Tarsus, undervisad i de fem Moseböckerna i stadens synagoga. Vid tio års ålder började han studera Mishna, de judiska tolkningarna av lagen. Han måste varit mycket framstående, eftersom han erbjuds att studera vidare, vilket hörde till ovanligheterna. Vid tretton års ålder skickades han därför av sina föräldrar till Jerusalem för sin formella utbildning under rabbinen Gamaliel, fram till arton års ålder. Paulus bor hos någon släkting i Jerusalem, troligen sin äldre gifta syster, se Apg 23:16. Eventuellt flyttar hela familjen till Jerusalem. Gamaliel omnämns också i Apg 5:34. Han var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel och var verksam 22-55 e.Kr. Med största sannolikhet fanns Paulus i Jerusalem när Jesus korsfästes. Enligt traditionen halshuggs Paulus i Rom av Nero 67 e.Kr.]

4Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,

2Assyriens kung sände sin befälhavare [hebr. ravshake – "stor munskänk", troligtvis en titel på den som ledde fälttåget, se även 2 Kung 18:17] från Lachish till Jerusalem [2 Krön 32:9], till kung Hiskia med en stor armé. Och han stod vid kanalen till den övre dammen på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades].[Detta är exakt samma plats som Jesaja mötte Achaz, se Jes 7:3. Troligtvis i trakten av den nuvarande norra Damaskusporten i Jerusalem. Medan Assyriens kung Sanherib belägrade Lachish sände han sin befälhavare (främsta munskänk) till Jerusalem för att pressa Hiskia att kapitulera utan strid. Han var troligen vald till uppdraget eftersom han pratade flytande hebreiska, se vers 11-13. Belägringen av Lachish finns väl dokumenterad i en serie reliefer på väggarna i Sanheribs festsal i Nineve.]

1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.][Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]______

9Ett stort uppror (tumult) startade, och några av dem som tillhörde fariséernas parti stod upp och argumenterade för sin sak [de dödas uppståndelse]. De sa: "Vi ser inget ont (fel) hos denne man. Men om en ande har talat med honom eller en ängel ..." [Meningen avslutats inte och är en s.k. aposiopesis. Antagligen blir det sådant tumult att fariséerna avbryts mitt i sitt anförande.]

2Och han sa till Aron: "Ta dig en ung kalv, en tjurkalv (ordagrant: "son av boskap"), som syndoffer och en felfri (tamim, ren) bagge som brännoffer och offra dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte.

7Fienden är borta, utrotad för alltid,du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat.[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både gimel och he i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]

7och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),den är oren för er.[Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Det hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som "gömmer sig" och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan. Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren två typer av avföring. Den första typen är mjuk och har näring kvar. Den äts upp igen av haren och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket maale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med "idissla", men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]

4Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff],inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg).

2"Ta Aron tillsammans med hans söner,och klädernaoch smörjelseoljanoch en tjur som syndoffer [3 Mos 4:3]och två baggaroch en korg med osyrat bröd,

2Som den dyrbara oljan [2 Mos 30:22-33] över huvudet– kommer (rinner) ner överskägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),Arons skägg,den som kommer nerpå hans färgade mantel.[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se 3 Mos 19:27) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se Ps 23:5; 141:5. Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se 2 Mos 29:7; 3 Mos 8:12.]

2Och eld gick ut från Herren (Jahveh) och slukade dem och de dog inför Herrens (Jahvehs) ansikte.[Den exakta överträdelsen är inte specificerad, men 2 Mos 30:9 förbjuder att offra främmande rökelse (hebr. ketoret zarah). Det rörde sig om rökelse som inte var förberedd på rätt sätt, se 2 Mos 30:34-38. Ett annat förslag är att de offrade på fel tid, se 2 Mos 30:7-8. Denna händelse ligger säkert till grund för uttalandet i Heb 12:29.]

10Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

16då ska jag också göra detta mot er.Jag ska besluta om terror (plötslig skräck – hebr. behalah) över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.