Colossenses 3

Klä er i medkänsla – förlåtelsens och kärlekens roll

12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga (avskilda) och [högt] älskade i:

innerlig medkänsla (hjärtlig barmhärtighet; ordagrant: medkänslans inre organ) [invärtes sympatier],

vänlighet (godhet) [som mjukt och beredvilligt möter reella behov],

ödmjukhet (anspråkslöshet, måttfullhet, litenhet) [som har ett sansat perspektiv på sin egen ringa betydelse],

mildhet (saktmod) [som är en balanserad och kontrollerad styrka, fri från hämndlystnad och bitterhet],

[och] tålamod (långmodig uthållighet),

13 samtidigt som ni har [ömsesidigt] överseende med varandra och förlåter varandra.

Om någon skulle ha ett klagomål mot någon [annan] – precis som Herren [helt fritt] förlät er – så ska ni också förlåta. [Innebörden av det ord som här används i grekiskan för att förlåta, är att villigt ge vidare av den nåd, befrielse och frihet som man själv redan fått av Gud.]

14 Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).

[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]

Låt Guds frid regera och följ Guds ord

15 Låt den Smordes (Kristi) frid regera i era hjärtan [låt den få agera som herre, låt alla tankar och beslut tas i detta fridfulla tillstånd], för ni har kallats som en kropp [en enda enhet].

Var ständigt tacksamma.