9 Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändras synen.]

Troner sattes fram,

och den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid, se även vers 13 och 22] satte sig ner.

Hans kläder var vita som snö,

och håret på hans huvud var som ren ull.

Hans tron var av eldslågor,

och hjulen på den var av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut,

från hans närvaro.

Tusen gånger tusen tjänade honom,

och tiotusen gånger tiotusen stod redo att tjäna honom.

Han satte sig ner för att döma,

och böcker öppnades.

[Daniels uppmärksamhet riktades nu mot det lilla hornet.]