Uppmaning till ny moral
17 Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till vers 1 och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening]. 18 Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för [det andliga] livet i Gud på grund av den okunnighet (ovilja) som finns i dem genom deras hjärtas hårdhet (förhärdelse, envishet, andliga blindhet). 19 Utan skam (i ett tillstånd av apati och okänslighet) har de överlämnat sig själva [som ett byte] till lössläppthet (ohämmad sensualitet, otyglad moral) för allt slags utövande av orenhet i åtrå (girighet, själviskhet, begär) [allt som deras förmörkade sinnen kräver och är i konstant behov av].