11 Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 12 "Jag har hört israeliternas klagan. Tala till dem: ’Vid skymningen (ordagrant: mellan de två kvällarna) [2 Mos 12:6] ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så att ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).’ "
13 Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och nästa morgon var öknen runt lägerplatsen våt av dagg. [Vakteln är en flyttfågel, vid ett annat tillfälle förde Herren dem till lägret med hjälp av en vind, se 4 Mos 11:31.] 14 När daggen var borta låg det ute i öknen något kornliknande (frasigt), tunt som rimfrost på marken. 15 När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
Mose sa till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.