Êxodo 32

11 Men Mose bad (vädjade) till Herren sin Gud (Jahveh Elohim) och sa: "Herre (Jahveh) varför låter du din vrede bli het mot ditt folk som du har fört ut ur Egyptens land med stor makt och med stark (fast, säker, tapper) hand? 12 Varför ska egyptierna få tala och säga ’Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från jordens ansikte (yta)?’ Vänd om från din brinnande vrede och ångra (sörj-trösta – hebr. nacham) denna ondska mot ditt folk. 13 Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och talade till dem: ’Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har sagt att jag ska ge till din säd och de ska ärva det för evigt.’ "

14 Och Herren (Jahveh) ändrade sig om (sorg-tröstade – hebr. nacham) ondskan som han hade talat att han skulle göra mot sitt folk.

[Hebr. nacham i vers 12 och 14 översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över hur snabbt folket föll i synd, men börjar nu processen att trösta och genom att inte förgöra dem.]