1 Moseboken 26

Isak och Avimelech

1 Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till Gerar. [Gerar markerade den södra gränsen av Kanaan och låg nära Gaza, se 1 Mos 10:19.] 2 Herren (Jahveh) visade sig för honom och sa: "Gå inte ner till Egypten [så som Abraham gjorde när det blev hungersnöd, se 1 Mos 12:10]. Slå läger (hebr. shachan) i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig]. 3 Stanna (bo – hebr. gor) [lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt] i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [1 Mos 15:18-19], 4 och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens folkslag (hednafolk) bli välsignade [1 Mos 12:1-3], 5 eftersom Abraham lyssnade på min röst och vaktade (höll; vakade över; levde efter) det som skulle vaktas (hebr. mishmar): mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (hebr. chuqim; ordagrant ’saker inristat’) och min undervisning (hebr. Torah)."

[Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose skriver ner de fem Moseböckerna:

• mishmar – generellt ord för något som ska iakttas och efterlevas

• mitzvot – budord, klara tydliga befallningar

• chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring

• Torah – undervisning, vägledning och instruktioner.

Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]

6 Så Isak vistades (hebr. jashav) i Gerar.

7 Männen på platsen frågade honom om hans hustru och han sa: "Hon är min syster", för han fruktade att säga: "Min hustru." – [Han tänkte:] "Annars skulle männen på platsen döda mig för Rebeckas skull, eftersom hon var så vacker att se på." [Isak gör på samma sätt som hans far Abraham gjort två gånger tidigare, se 1 Mos 12:13-19; 20:2-5. På samma sätt som i Abrahams fall var fruktan orsaken till lögnen.]

8 Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade" – hebr. tsachaq) med Rebecka, sin hustru.

[Hebr. tsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder skratt, se 1 Mos 17:17, 19. Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se 1 Mos 39:14, 17. Ordet används också om hur Ismael förlöjligade Isak, se 1 Mos 21:9. Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]