1 Lagen [undervisningen i Moseböckerna] ger en skuggbild [en föraning, de grova konturerna] av det goda som kommer [i Jesus som en överstepräst, se Heb 9:11], men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen, genom de offer som man år efter år bär fram på samma vis [på försoningsdagen – jom kippur, 3 Mos 16:12-16], fullkomna dem som träder fram [till altaret]. 2 I så fall skulle man väl ha slutat offra [dessa årliga offer], eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre skulle ha haft några synder på sitt samvete? 3 Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 för tjurars och bockars blod kan omöjligt (har ingen kraft att) utplåna synder.