Jonas 2

6 Vatten omringade mig upp till halsen (hebr. nefesh) [ända inpå livet, se även Ps 69:2],

djupet [havet] omringade mig,

sjögräs lindades kring mitt huvud.

7 Till de uthuggna bergen [bergens rot/fot] gick jag ner [se Jona 1:3, 5],

[ner under] jorden, dess bommar var bakom mig för alltid.

Men du tog mig upp ur djupet,

Herre (Jahveh), min Gud (Elohim).

[Första delen är svåröversatt. Hebr. qetsev används om något utformat och kommer från verbet att hugga. Det används i samband med hur Chiram arbetar och gör formen för den ställning som bronshavet i tabernaklet stod på, se 1 Kung 6:25; 7:37. Bergen kan poetiskt uppfattas sträcka sina rötter eller ryggar till havets lägsta djup. Där är de uthuggna och utformade. En annan tolkning är att det är Jonas huvud som sticker upp ovan ytan och liknas vid berg som är täckta av växtlighet.]