25 För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)

en försmäktande (trött) själ,

och varje själ som tynar (tvinar) bort [som är utsvulten, sorgsen och trängtande]

fyller (mättar) jag [på nytt].

[Här finns en kiasm där själens (hebr. nefesh) bedrövliga tillstånd upprepas två gånger centralt. Versen ramas dock in av två verb som visar hur Gud helt och fullt vederkvicker och fyller själens behov. Se även Ps 23:2-3; Matt 5:6; 11:28-29; Joh 7:37-38.]