2 Då sa han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:

______

’Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!

Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]

Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!

3 Ge oss var dag,

vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.

4 Och förlåt oss våra synder,

för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.

Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).’ "

[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:13; 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]

______

[I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-13; 7:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se Matt 6:12.]