Lucas 22

Jesus hos översteprästen

54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.]

Petrus förnekar Jesus

[Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet.]

55 Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem. 56 Men en tjänsteflicka [grekiskan har: en viss tjänsteflicka/ung kvinnlig slav] som såg honom sitta [där] vid eldens sken [vänd mot ljuset] tittade noga på honom och sa: "Den här mannen (denne) var också med honom."

57 Men han nekade och sa: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!"

58 Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sa: "Du är också en av dem."

Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."

59 Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: "Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!" [Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]

60 Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: "Jag vet inte vad du pratar om!" I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger." 62 Han gick ut och grät bittert.