21 Detta påminner jag mitt hjärta om,
därför har jag hopp.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden "Kom ihåg", "i minnet" och "Detta" och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]
ח – chet
22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det
att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),
att det inte är slut med
hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).
[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]
23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,
stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).
24 Herren (Jahveh) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. nefesh),
därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "Nya" och "del" som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]
ט – tet
25 Herren är god mot dem som väntar (aktivt väntar, förväntar sig ett svar, binder sig samman med) honom,
mot den som söker honom.
26 Det är gott att tålmodigt vänta (vänta i stillhet)
på Herrens befrielse (frälsning).