22 Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det

att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),

att det inte är slut med

hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).

[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]

23 Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon,

stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah).

24 Herren (Jahveh) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. nefesh),

därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "Nya" och "del" som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]