22 De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sa att han var besatt av Beelsebul, och att det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna. 23 Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):
"Hur kan Satan driva ut Satan?
[Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:]
24 Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
kan det inte bestå.
25 Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
kan den inte [heller] bestå.
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]
26 Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom. 27 Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
28 Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.